Sofia Andersson Lundberg kan se tillbaka på ett, minst sagt, händelserikt år.
Sara kulturhus har nu snart haft öppet i ett år. Ett år som inleddes med mycket skriverier om konflikter i huset.
– Det är ingen hemlighet att det varit stökigt och kändes jättetufft stundvis. Men å andra sidan lärde sig vi som jobbar här att det här huset förtjänar så mycket mer och den fantastiska känslan som vi har i vår arbetsgrupp nu är dyrbar. Det är många som går till det här huset och jobbar som är väldigt stolta och det är inget man kan köpa sig till, säger programchefen Sofia Andersson Lundberg
Men det har också varit ett år där extremt mycket har hänt – och enligt Sofia har det allra mesta varit positivt.
Vi närmar oss ett år nu sedan öppningen. Hur har det varit?
– Första året har varit mycket mer av allt än vad någon kunnat föreställa sig. Vi gör något som är unikt. Och väldigt viktigt för Skellefteås utveckling.
Hon konstaterar att det varit en otroligt spännande resa att få korsa olika verksamheter.
– Vi har fått vara mitt i något som många förväntar sig ska vara en stor utmaning och det har det varit. Men nu när vi kommit en bra bit har vi byggt upp en stolthet mot varandra och mot vårt uppdrag vilket är skönt. Vi hör ju hur folk utanför huset kan prata om oss. Jättemycket är positivt – men också en del kritik. Vilket är bra för då får vi vara på tårna och att vi hela tiden vill bevisa att vi vill utveckla oss som jobbar i huset och innehållet hela tiden. Och vi som är i det här huset just nu vet vad vi har gått igenom och vad vi gjort. Känslan att kliva in i det här huset efter semestern var tryggt och peppande på alla vis, säger hon och fortsätter:
– Jag förstår varför vi blivit kritiserade för vissa saker, varför vi inte har gått ut med information, varför priserna varierat men vi har verkligen sprungit och byggt samtidigt. Det är barnsjukdomar och jag kan förstå varför folk ifrågasatt varför vi gjort vissa saker vid vissa tillfällen. Men vi har inte vetat bättre just då. Därför är jag glad att acceptansen funnits. Jag vill säga; tack för att ni ger oss en chans till och tack för att ni kommer tillbaka hela tiden. Vi kommer fortsätta göra fel – men vi kommer att lära oss och bli bättre varje dag. Och vi kommer att behöva vår publik – annars är vi ingenting.
De har också försökt ta till sig av kritiken.
– Vi har blivit bättre på att kommunicera vad vi gör. Vi hann inte tidigare. Det var mycket vi inte hann när vi öppnade men tänker att det är väldigt vanligt när man gör något så här stort. Vi vet att vi var dåliga ibland. Men vi är fortfarande långt ifrån där vi vill vara. Vi har haft våra dagliga utmaningar – men vi som jobbar i det här huset vill ha det ett tag till. Det här huset hade inte varit unikt om det varit enkelt.
Den dåliga känslan från förra hösten är borta.
– Det känslan som finns nu i huset är väldigt bra, tror jag talar för alla när jag säger det. Vi är ett riktigt bra team och det spelar ingen roll om det är verksamheterna eller kulturhusbolaget vi snackar om. Personerna i huset vet vart vi vill. Sedan är det de praktiska runt om som är en utmaning och det kommer det att vara i flera år till. Och det tror jag att alla i huset börjat förstå. Man gör inte det här på bara ett halvår.
Hon säger att kulturhuset fått ett självförtroende.
– Det som har hjälp oss att motivera oss är att varje dag jobba stenhårt för det här huset för att sticka ut i regionen och Sverige och faktiskt världen är att vi har en riktigt bra produkt och haft en trogen publik som kommit hit snabbare än vad jag personligen trodde. Vi har en nyfiken publik. Vi har hittat de nya Skellefteborna och vi ska bli ännu bättre på det. Eller nya hitresta. Västerbottensteatern har haft utsålda salonger och vi också till exempel.
Som genuin Skelleftebo anser sig Sofia ha ganska bra koll på vilka som bor här. Men hon har upptäckt att publiken till stora delar är ny.
– Jag kan tycka att jag vet vem många är. Men när vi haft spelningar har jag känt igen 10 procent i publiken. Det är jättemycket nytt folk och de som kommer hit är jätteintresserade av kultur. När man tittar tillbaka på varför det här huset finns kan man konstatera att kultur är en väldigt stor del av de som flyttar hit. Många kommer hit utan att ha en förväntan och går härifrån med många upplevelser. Vi har bland annat haft en barnutställning i sommar och det har varit fullt med olika nationaliteter och alla tycker det är fantastiskt att huset finns. De vill bara vara här inne. De vill sitta i salongen och det spelar ingen roll om det är rock eller pop eller något annat. Det är ett nytt beteende hos folk i Skellefteå och jag hoppas det smittar av sig till oss som alltid bott här.
Inför hösten är det många som hört av sig och bara "vill gå på någonting".
– De vill att man bara ska rekommendera något. Och det har jag inte varit med om tidigare. För mig är det en helt ny sida av Skellefteå. Jag har gjort arrangemang i tio år här och det har förändrats. Många är intresserad av nya saker och vill träffa folk.
En målgrupp som hon gärna vill se mer av är ungdomar.
– Det är en viktig del. Vi vill att de ska kunna känna att de får vara här. Varenda dag sitter det ett gäng ungdomar här och pratar eller håller på med sin telefoner. Vi är långt ifrån där vi vill var. Vi vill att den unga Skelleftebon ska vara här lika självklart som alla andra.
Just nu måste hon tacka nej till artister i Sverigeeliten – då många vill till Skellefteå.
Som ansvarig för programmet är hon nöjd över bredden.
– Det är jättesvårt att få ihop mixen – men det är ett krav från vår styrelse som vi ska lyckas bra med. Vi har haft väldigt många genrer. Det är väldigt svårt att säga en speciell kväll eller akt eller teater som varit höjdpunkten. Det är istället bredden som varit i huset. Allt från berättarsamtalet till ett "artisttalk" med en konstnär till opera till pop och rock. Ingen kan säga att vi inte varit breda. Det kan vi checka av. Där har mitt största fokus legat. Sedan gäller det att hitta de där topparna och det unika.
Det har också varit många arrangörer som bokat in sig.
– Och vi vill ju ge dem alla en och flera chanser också, det är också viktigt. Vi kände ganska tidigt att vi ville visa vad huset ska stå för även under hösten då vi hade en kamp med pandemi i världen, därför bokade vi till exempel Zara Larsson väldigt tidigt. Någonting måste sticka ut också. Vi vill vara ett kreativt hus som vågar.
Är det många artister som vill hit?
– Ja. Just nu nekar vi. Vi måste bromsa lite. Och det är ingen som är prioriterat. Vi måste anpassa oss efter verksamheterna i huset och först se till att vi har förutsättningar att klara av att genomföra oavsett vad folk utanför huset säger. Och nu vet vi hur vi jobbar med det. Vi är ett väldigt stort hus kan man tycka – men vi är ett kompakt hus också. Det handlar mycket om att få den dagliga verksamheten att fungera. Att det ska vara en bra arbetssituation för alla.
Men hon konstaterar ändå att det är mer som kommer att hända den här hösten än förra.
– Den 21 september går Västerbottensteatern igång med Mira – flickan från långt borta, vi har en ny konstutställning och det är mycket mer som händer på de öppna ytorna. Vi hade inte ett lika levande hus som vi har på de öppna ytorna när vi öppnade som vi har nu. Det är stor skillnad. Men det berodde på att huset inte var klart och resurser inte räckte till. Det har tagit några månader att komma i kapp. Samtidigt ska vi leverera det som många tror är ett färdigt hus – när det inte var så. Nu är vi där vi skulle varit för ungefär ett år sedan.
Hon vill också se mer lokalt i höst.
– Och där vill jag som programchef vara med och hjälpa till.
Frostig musikmagi är en lokal akt som Sofia Andersson Lundberg vill lyfta fram under året om gått.
Hon lyfter upp "Frostig musikmagi" som ett bra exempel.
– Vi kliver in och hjälper till om någon kommer med en bra idé och vi välkomnar dessa. Många av de lokala arrangörerna vågar komma och göra så och då blir det fantastiskt – som till exempel "Frostig musikmagi". Det är sådana kvällar som jag kan känna är bäst – det är inte kvällar med Zara Larsson. För det är lokalt. Vi har Skellefteå Symfoniorkester som kommer med en konsert nästa lördag som är bra producerad, med bra innehåll och det är bra sålt. Det är en höjdpunkt för mig och ett bevis på att vi växer som musikstad.
Målsättningen är högt satt.
– Vi ska bli bäst i Sverige – vi är inte blygsamma. Vi har det här huset, otrolig kompetens som jobbar här och det finns ingen limit. När jag nu tittar på artister tittar jag på nivåer som jag aldrig tittat på tidigare. Och jag vet att vi kan få det, inte bara för den scen vi har, utan för att vi har den stad vi har och det hus vi har i staden. Det är det som skapar möjligheten. Vi har hotell, restauranger och allt i ett. Artisterna tycker att det är jättelyxigt att vara här. De kan ha en jätteupplevelse i samma hus och det är inget annat hus i Sverige som har det på det viset.
Sofia Andersson Lundberg kommer att boka fler artister på samma nivå som Zara Larsson till Sara kulturhus.
Och hon tror att framtiden ska bli ännu ljusare.
– Vi är bara i starten nu och vi kommer inte sänka vår ambitionsnivå. Jag trodde aldrig att vi skulle ha Helen Sjöholm, Eva Dahlgren, Weeping Willows och Lisa Nilsson dagarna efter varandra under en vecka. Det kommer vi att ha i november och vi har personer som köpt biljetter till alla de gigen. Jag trodde inte att jag skulle kunna neka Sverigeeliten. Men vi har fått meddela stora artister att de inte får plats i höst utan får vänta till 2023. Det kommer mer hela tiden ändå. Så länge folk kommer och tittar kommer stora artister att komma.
För Sofia Andersson Lundberg kommer hösten och vintern att bli väldigt annorlunda. Hon väntar barn och kommer att jobba i sju veckor till.
– Men jag kommer hit som gäst under några månader. Sedan kommer jag komma tillbaka med samma känsla som när jag kom tillbaka efter semestern. Jag mår bra här och trivs väldigt bra med mina kollegor, säger hon och ler gott.
Hennes roll kommer att delas upp på några personer.
– Vi ligger långt framme och vi har lagt 2023 och vissa delar av våren 2024. Det känns jättebra och vi är ett bra gäng nu och vi backar upp varandra, säger hon övertygande.
Hon vill dock påtala att artisterna är en väldigt liten del av Sara kulturhus.
– Satsningen på kulturhuset är modig och bra för utveckling av staden. Det här är jätteviktigt. Många som kommer till stan och inte känner någon kommer hit ensam och möter någon och nästa dag är de två som sitter tillsammans. Jag trodde förut att akterna och artisterna som är på scenen skulle vara det största – men det som det som händer dagligen i det här huset måndag till söndag varje vecka – det är större.