Elin Öhman och Helena Melender har vaknat upp ur en dvala från musicerandet och är mer produktiva än någonsin.
I mitten av 00-talet var en ung rockkvartett från Skellefteå ett av Sveriges mest omtalade demoband. I tio års tid hade Soak The Sins medlemmar – Helena Melender, Åsa Grundberg, Elin Öhman och Malin Ernestad – skrivit låtar och nött otaliga timmar i replokalen på Mullberget för att få till ett perfekt sound. Det gick inte obemärkt förbi och de uppmärksammades av musikjournalister, åkte på Europaturné som förband till Bryan Adams och samarbetade med indie-ikonen Andy Rourke från The Smiths, allt innan de ens gett ut en skiva. De gjorde det kanske mest gedigna förarbetet som något svenskt band som stått inför ett genombrott gjort, men när debutalbumet väl kom år 2006 var det som att de missat sin chans. Musikbranschen är obarmhärtig och förutom talang krävs en hel del tur, men framför allt tajming, för att lyckas.
Bandet lade aldrig ner, men speltillfällena blev allt glesare, medlemmarna befann sig geografisk allt längre från varandra och livet kom emellan. Som det gör. Fast vänskapen bestod och viljan att spela försvann aldrig. På senare år har Soak The Sin sammanstrålat för att repa ibland, mest på skoj. Och när The Wannadies gjorde sin comebackspelning på Sara kulturhus i fjol framträdde faktiskt kvartetten på efterfesten.
– Vi har försökt att göra nystarter med Soak The Sin och göra ny musik på distans. Men vi känner att grejen med Soak är att repa ihop, magin försvinner när vi skickar digitala filer till varandra. Det är inte vi, säger sångerskan Helena Melender.
Istället har hon nu tillsammans med Elin Öhman startat den nya popduon Heelin där de helt vänder på sina invanda grepp och skapar texter, melodier och musik på varsitt håll. Nyligen släpptes debutsingeln "Lyckligare utan dig" på Spotify. Det är en mycket övertygande flirt med 80-talets mer melodiösa synthpop fast med en väldigt modern touch. Det är långt från det starkt gitarrdrivna och något mörka rocksound som kännetecknar Soak The Sin.
– Det blir en mix av våra respektive smaker, säger Helena som anger inspirationskällorna "allt från fina 90-talssynthar till bra melodier och lite vemodiga saker".
Hon skriver Heelins texter som framförs på svenska. I likhet med soundet ligger det utanför duons trygga hemvist.
– Att skriva på svenska är både lättare och svårare. Det kan bli så platt och dåligt, så jag hade mina tvivel, säger Helena.
– Men du sjunger jättebra på svenska, inflikar Elin Öhman som gör grundskisserna till alla låtar innan de tillsammans tar fram sångmelodi och bygger formen. Därefter tar de in Peter Melender, producent och tillika Helenas man, för att göra olika pålägg och skruva i ljudet.
– Allt är nytt. Vi har inte gjort den här typen av musik eller arbetat ihop på det här sättet, där vi skickar filer till varandra, tidigare. Förr hade vi mer tid att ses men det finns fördelar med att jobba separat och skriva när man kan. Vi har fått upp peppen, säger Elin.
Helena Melender och Elin Öhman i Heelin fokuserar på att skriva låtar men utesluter inte livespelningar framöver.
Jo, med ett trettiotal låtskisser verkar kreativiteten koka.
– Men det är skillnad på att ha en massa låtar och att göra bra låtar, säger Helena och skrattar.
En ny singel är i alla fall redo att släppas inom kort, och fler lär följa.
– Förhoppningsvis gillar folk musiken vi gör. Just nu ligger fullt fokus på att skriva låtar. Sedan får vi se. Kanske tar vi någon spelning framöver, säger Elin.