Kjells Bänk. På bilden bandmedlemmarna Gustav Johansson och Calle Bodin under Trästocksfestivalen.
Norran ringer upp två av de fyra bandmedlemmarna i Kjells Bänk – Anton Thylin och Carl von Bodin.
Er nya platta heter The Miserable youth of our time. Vad vill ni signalera med den titeln?
– Det är många äldre som klagar på oss ungdomar att vi är lata och otacksamma. Så det är många perspektivtänkande låtar. Alla låtar har ett ungdomstema, säger Carl.
Att de är goda vänner och känner varandra väl märks tydligt. Anton och Carl fyller i varandras meningar och pratar nästan med samma röst.
Men tycker ni själva att ni är lata och otacksamma?
– Kanske ibland och jag tror att många äldre kan tycka att man är en slöfock. Eller att de inte gillar den musiken vi spelar – punk. Att vi är ungdomsrebeller, säger Carl och Anton tar vid:
– Men vi är ganska lugna. Vi gör inga uppror och bränner skolböcker eller så. Vi skriver låtar om sånt istället. Låtarna är ju inte så rebelliskt riktade utan mer beskrivningar om hur det kan vara att vara ung. Inte hur man ska lösa problem, utan mer en synpunkt på hur det kan vara.
Vem skriver texterna?
– Vi skriver låtarna tillsammans och mycket blir till i replokalen. Men det är Vidar som skriver många av våra texter, säger de enhälligt.
Hur viktiga är texterna?
– Från början skrev vi roliga texter. Men jag tycker personligen att musiken är viktigare än texten. En låt med bra musik och text är oslagbar. En bra text med dålig musik blir aldrig bra, svarar Anton.
Hur ser era framtidsplaner?
– Vi tänker att i och med skivsläppet ska vi försöka åka på turné, längre än i länet. Vi har några spelningar inbokade i Luleå och Piteå, säger Carl och Anton fortsätter med att berätta att deras vilja är att sprida deras musik.
– Det är planen och sedan om ett tag skriva nya låtar till ytterligare ett album.
Kjells Bänk släpper nytt album i april 2024.
Ni har spelat ihop i några år, trots att ni är unga, hur har ni utvecklats musikaliskt?
– Det är mer välskrivna låtar och vi börjar ju vara lite mer öppensinnade och glida iväg ifrån vår originella punk som vi hade från början, svarar Anton och får medhåll av Carl:
– Vi gör mer det vi känner nu och spelar det vi tycker är bra. Förut skrev vi låtar med roliga texter som man kunde skratta åt, men som inte är så roliga längre. (Skratt).
Ni är vänner och hänger mycket med varandra på fritiden. Hur påverkar det er som band?
– Det är en stor del i det hela. Vi är kompisar och är där för varandra det gör att vi spelar bättre tillsammans, säger de samstämmigt.