– Nu ska jag lära er ett och annat, säger Pär Wiksten till Ellen Kraus och Omar Rudberg, som ryggar tillbaka när de ser vad som är på gång.
– Nej, nej, nej, nej, säger Ellen och backar.
– Jag lovar att ni kommer att älska det, öppna en burk nu, säger Pär med övertygelse i rösten.
Omar Rudberg är, protester till trots, en lydig pojke.
– Oh, fy fan det här kommer att lukta så äckligt, säger han och tar tag i burköppnaren och undrar samtidigt varför självaste Pär drar sig undan.
– Varför går du tio meter bort?!
– Därför att du gör inte rätt, svarar Pär.
Omar kämpar, får upp burken och det skvätter spad i ansiktet på honom.
– Åh, fy fan jag spyr, säger Omar.
Oavsett illamående eller inte så berättar Pär, som åt sin första surströmming vid tre års ålder, att det här är dagens lunch. Sedan ställer han sig för att med van hand filea firrarna.
– Jag är uppvuxen med surströmming, så det är något jag har med mig hemifrån. När man väl blir biten av surströmming, ja då är det knark, säger han och ler sitt bredaste leende.
Ellen viker ner sig och ställer sig och rensar med Pär. Strax ser vi henne trycka en tunnbrödsmacka med lök, potatis och surströmming. En klassisk nubbe med tillhörande sång får alla i stämning.
I rutan dyker sedan Gunnar Karlsson upp, Pärs vän och bandkompis sedan 50 år. Tittarna bjuds på en nostalgitripp till Jörn och bilder på första bandet Twilight. Vännen Gunnar berättar villigt om Pär.
– Han är född med musiken i kroppen. Medan vi andra inte var så jävla bra. Jag skulle sjunga, men jag hade ju inte så bra sångröst och jag visste att Pär hade bra sångröst. Så jag sade att sjunger inte du så slutar jag och sedan satte jag mig och tjurade på golvet. Så det vart jävligt dålig stämning där en stund. Men det slutade med att Pär till slut sade: ”Men jag provar väl då”.
Sagt och gjort det blev ”Breakfast In Africa” och början på en musikkarriär. Flyttlasset gick så småningom från Jörn till Skellefteå och The Wannadies tog form. Här skrivs nu musikhistoria i hockeystaden som ingår äktenskap med bandets hit ”My Hometown”.
– Det är bara tacka och bocka. Det är inte så ofta man får göra ett sådant avtryck, säger Pär med skrovlig röst när han berättar om att Wannadies ”My Hometown” är hemstadens hockeylags mål-låt.
Det blir Marit Bergman som tolkar Skellefteås signaturlåt som blir ”Mitt hemland”. Varmt, värdigt och eftertänksamt.
– Hon nailade den, säger Pär medan tårarna rinner nedför kinderna.
Men återigen allt ljus på den före detta Jönrbon, sångaren och gitarristen i The Wannadies – Pär Wiksten. Han blev hyllad för sin tolkning av Eagle-Eye Cherrys ”Are you still having fun” som med svensk text blev ”Vi lever tills vi dör”. Men sedan har det varit rätt tyst.
Nu kliver han in och regerar genom att göra Mapeis ”Drops” till jazzig vals med mjukt busig sång.
Det är bara så otroligt vackert sjungen duett mellan ”Så mycket bättres” ständiga körsångerska Bureåbördiga Britta Bergström och Pär Wiksten. Dessutom på dialekt ”vasch ska du sen”. En ny sommarklassiker av rang. Hatten av för grabben från Jörn. Tur att det finns program där musiksveriges pärlor får utrymme att vara sig själva.
Själv är han rätt nöjd.
– Jag älskar Drops! Blev så glad att jag fick göra den. Originalet är magiskt, så jag trodde aldrig att jag skulle lyckas göra den till en sommarvals, men jag tycker att det funkade. Den blev ju så fin. Rätt långt ifrån det mesta som vi gjort. Så lättad, förvånad och försiktigt glad, säger Pär Wiksten till Norran efter inspelningen.
Fakta
Så mycket bättre 9 december 2023 – artister och tolkningar
Marit Bergman - Mitt hemland (Pär Wikstens My hometown)
Omar Rudberg - Min första (Marit Bergmans I´ll always be your soldier)
Ellen Krauss - Picturing You (Stefan Hellstrands Bilder av dig)
Mapei - Simon’s Song (Omar Rudbergs Simons song)
Staffan Hellstrand - Hög av dig (Ellen Kraus Hungover)
Pär Wiksten - Öm sommarvals (Mapeis Drops)