”Det här kommer att bli otroligt häftigt – vilken vacker scen”, säger han när han ser den stora scenen i Sara kulturhus för första gången.
”Nåt gammalt är borta. Jag kan öppna och gå ut. Rätt in i en bättre värld. En dag, ligger den där”.
Så inleds titelspåret på Jakob Hellmans nya platta ”Äntligen borta”, som släpptes den 8 januari 2021. Kanske handlar låten om att den 30-åriga väntan på ett nytt album nu är över. Den ihärdiga prestationsångesten som Hellman känt när det kommit till att följa upp den enorma succén som hans första album ”...och stora havet” gagnade, kanske äntligen är förbi.
Nåt gammalt är borta – han kan öppna och gå ut.
Jakob Hellman är den artist som är allra först ut på Sara kulturhus stora scen. Han blir på så vis även den första att spela efter att restriktionerna släppt, och Skellefteborna blir de allra första att höra hans nya låtar live. Många olika premiärer på en och samma gång.
– Det känns verkligen stort och coolt. Eftersom jag kommer från Vuollerim, och många i bandet är norrifrån, så känns det tryggt att starta här. Stockholmare ska tycka så mycket hela tiden. Jag vill bara spela musik och ha kul.
Det blir dock inte första gången sedan det första albumet som han turnerar. I slutet av 2019 genomfördes bland annat jubileumsturnén "Äntligen borta – Istället för 30 år: Alltid", som ett trettioårsfirande av debutalbumet– vilket även blev startskottet för det nya albumet.
– I luckorna mellan spelningarna så började jag och bandet peta lite i olika skisser av låtar som jag hade sen tidigare, samt började skriva nytt material.
Medlemmarna i bandet känner Hellman väl, och han menar att de vänligt men bestämt hjälpte honom att påskynda processen.
– Jag märkte att det hände något med mig när jag blev tvingad till att skapa. Jag blev förbannad till en början när folk skulle in och peta i mitt skapande, men samtidigt resulterade det ju i att jag faktiskt gjorde något.
Hellman beskriver sig själv som en person med ett ”perverst kontrollbehov”, och benämner det till och med som sin svaghet.
– Lyriken är jag nästintill anal med – där ska jag bestämma. Jag lägger mig inte i så mycket instrumentellt, men melodierna, texterna och harmonierna vill jag ha kontroll över.
Han nämner dock gång på gång att han önskar att han vore bättre på en snabbare typ av produktion.
– Jag vill verkligen bli snabbare på att skriva, för man får ett helt annat resultat då. Det blir liksom mer levande. Några av låtarna på skivan har jag skrivit färdigt väldigt fort, vilket också resulterat i bra och ärliga låtar. Det fick jag reda på när jag medverkade i ”Så mycket bättre”. Jag trodde inte att jag kunde producera snabbt, men jag blev ju tvungen eftersom jag själv hade valt att medverka.
Du beskriver om och om igen en väldigt motstridig kreativ process. Delvis säger du att du är en extrem perfektionist som vill peta i timmar med små detaljer, men samtidigt säger du att du vill jobba snabbare. Vad beror detta på?
– Det är nog ett resultat av att jag vill leverera perfektion. Jag vill att de som lyssnar ska vara nöjda, att det jag skapar ska vara värt pengarna.
Men samtidigt så verkar du ju vilja släppa på den kontrollen, lider du av ett så kallat ”Duktig-flicka komplex”?
– Ja, det gör jag absolut. Till och med nu vill jag ju tänka ut ett duktigt svar på din fråga (skratt). Men såhär: till slut kan ju ens krav på perfektion också bli hämmande, och det leder istället till ingenting.
Det som är komplext med att ha ett konstnärsyrke i samband med att vara en perfektionist är väl just att det är väldigt svårt att mäta perfektion inom det området. Det är ju en annan sak med till exempel matematik – där finns det ju bara ett svar. Det finns ju inte riktigt inom konst?
– Nej, och det är väl precis det som gör det så svårt. Jag kommer ju inte heller från någon konstnärsfamilj, vilket kanske har lett till att min process blivit så här. Jag måste upptäcka allt på egen hand. Däremot tror jag att det kan vara hämmande på sitt sätt att komma från generationer av musiker också.
Hur då?
– För att då måste man leva upp till ett arv på ett annat sätt, vilket också kan skapa en prestationsångest. Jag känner ju dock att jag hela tiden måste leta efter mitt uttryck, mitt sound.
Men kan det inte vara just den inre konflikten som också skapar just ditt sound, du har ju ändå kanske ett av musiksveriges absolut tydligaste sound?
– Ja, det kanske jag har. Till och med jag vet ju precis när jag har skrivit en ”Jakob Hellman-låt”, men det är svårt att beskriva exakt när jag vet hur jag gjorde för att komma dit.
Jakob Hellman står på Sara kulturhus stora scen på onsdagen. Han blir den första artisten att inviga den.
Det nya albumet innehåller en hel del religiös tematik. Delvis en egen tolkning av den klassiska psalmen ”I Denna Ljuva Sommartid”, men också låtar som ”Jag bor i himmelen”, ”Måste va lycklig nu” och ”Nere i min mörka grav”. Hellmans fru Karolina jobbar som präst, men det finns ingen medveten koppling menar han.
– Jag har inte tänkt på skivan som något religiöst statement, men i efterhand har jag reflekterat över att den handlar mycket om Gud, död, gravar och himlar. Jag ser inte mig själv som klassiskt religiös, men jag jobbar heller inte som präst, så jag måste inte heller sätta någon epitet på det. Men jag tror ju på någonting, men vet inte riktigt vad.
Han berättar vidare att två i bandet precis förlorat varsin förälder, och att det på så sätt gett en bredare innebörd till texterna.
– Det hände dessutom så pass nyligen, så det kommer säkert färga låtarna en del när vi kör dem live, säger han.
Hellman blev så exalterad när han såg scenen och läktarna i Sara kulturhus att han brast ut i sång.
Vad kan Skelleftepubliken förvänta sig?
– Jag tror inte riktigt att jag är helt förberedd på hur hög energin kommer att vara. Jag har själv inte varit ute sen restriktionerna släppte och det är lite mycket att ta in att turnén precis ska börja, att restriktionerna släppt och att det är första spelningen i ett helt nytt kulturhus. Men det känns ju jättekul.
Är du redo?
– Ja. Jag har inte varit redo att släppa nytt förut, trots påtryckningar. Men jag känner väldigt tydligt att jag är där nu. Det känns även kul att spela med helt nytt material.
Din senaste platta har ju fått lysande recensioner. Känner du att du kan pusta ut lite?
– Jag brukar ju inte läsa recensionerna – just för att jag vet att jag så lätt kan haka upp mig på småsaker. Men jag har bett andra läsa och jag är lättad över att de varit positiva.
Vad vill du hälsa Skellefteborna innan spelningen?
– Om ni inte är redo så kommer jag se till att ni är det!