Anna Pauline Andersson, kapellmästaren i ”Sisters of Jazz”, lovar att ge skelleftepubliken en tidsresa med: ”The Hidden Ladies of Jazz”.
Det handlar om kvinnor som Marian McPartland, Mary Lou Williams, Irene Higginbotham, Nancy Hamilton, Kay Swift, Dorothy Fields och Ann Ronell, som inte är helt kända för den stora publiken, kanske ej heller för den lilla.
– När man börjar gräva så blir det ett stort ”kill your darlings”, för då inser man hur stort antal doldisar det finns. Många av dem var viktiga trendsättare som banade väg för manliga jazzgiganter som Miles Davis och Dizzy Gillespie.
Anna har i över tio års tid djupdykt bland jazzens dolda kompositörer och textförfattare.
– En kvinna som verkligen var glömd är Irene Higginbotham, som var en afroamerikansk låtskrivare och konsertpianist. Eftersom hon var kvinna skrev hon under pseudonym, ofta som Glenn Gibson, annars hade hennes musik troligtvis inte spelats. Så hon hade inget val. Fortfarande är det ingen som vet hur många låtar hon skrev.
Det hela började med att Anna Pauline Andersson inför internationella kvinnodagen 2014 fick i uppdrag att sätta ihop ett band bestående av kvinnor. Det blev ”Sisters of Jazz”. Deras första spelning blev en succé och nu tio år senare är de ett etablerat jazzband som lyfter upp okända kvinnor inom genren.
– Vi kastar strålkastarljuset till New York och Broadway där oftast bara männen lyftes fram. Många av dem var viktiga trendsättare som banade väg för manliga jazzgiganter som Miles Davis och Dizzy Gillespie.
En av de kvinnor som banat väg för andra och Anna gärna lyfter är Sister Rosetta Tharpe, låtskrivare, sångerska och gitarrist.
– Rosetta var föregångare och förebild. Hon var som exempel den första kvinnan som spelade in gospel. Numera är hon mer känd. Det är roligt när vi i bandet märker att det börjar kastas ljus på dessa fantastiska kvinnor.
Annas favoritsångerska är den amerikanska mångsidiga artisten Peggy Lee som slog igenom i Benny Goodmans orkester på 1940-talet. Hon fick flera utmärkelser och en Grammy för sin inspelning av ”Is that all there is”. Hennes skivsuccéer var många - till exempel Fever, Kansas City och Big Spender.
– Peggy var oerhört produktiv, hon skrev text och musik till över 600 sånger. De som känner till henne kanske mer ser henne som en frontsångerska. Men oj vad mycket hon har gjort. Hon var bland annat med och skrev musiken till Lady och Lufsen, där hon även gjorde flera av rösterna. För sin tid var hon nyskapande och nominerades även till en Oscar 1956 för en biroll i filmen Pete Kellys Blues. Hon gjorde också jazzinspelningar i samarbete med bland andra Quincy Jones och Benny Carter. Hon är min favorit, säger Anna.
När Anna vänder blicken mot Sveriges jazzkompositörer finns det flera hon vill lyfta. Bland dem finns pianisten, sångerskan och kompositören Monica Dominique som även är invald i Swedish Music Hall of Fame.
Kai Gullmark, som komponerat över 500 låtar och Alice Tegnér, en av våra mest kända svenska kompositörer.
– Vi fokuserar egentligen inte på de som redan är kända utan mer på kompositörer instrumentalister och textförfattare som jobbat på i det dolda. När man ska börja att nämna någon blir man rädd att glömma viktiga personer. Till exempel Barbro Hörberg och Ulla Billqvist, de har också en skattkista med egenskriven musik och texter.
Anna tystnar en stund före hon fortsätter att berätta om musikens glömda kvinnor.
– Jane White är också en pärla. Hon var en amerikansk skådespelerska mest känd för sina scenframträdanden på Broadway. Men det gick ändå inte ens att finna en bild på henne, men efter flera, flera år så hittade vi äntligen en. Vi blev helt överlyckliga. Jag hoppas att många kommer och lyssnar på lördag, för vi har mycket att berätta. Och många låtar att spela.