Hans karriär tog fart i Idol 2010 och sedan dess har Andreas Weise gjort sig känd som en stor sångare och entertainer som utan problem tar sig an klassiska låtar av allt från Frank Sinatra och Jerry Lee Lewis till Andrea Bocelli.
Han har under åren gjort flera besök i Skellefteå och är nu snart tillbaka. Med sitt nya album “The Circle” har Andreas tillsammans med den smått legendariske låtskrivaren Jörgen Elofsson hittat hem i ett nytt sound och ny genre.
Hur går tankarna och känslorna inför turnépremiären?
– Det känns blandat, men framför allt väldigt kul att få åka ut med fullt band och dessutom med förstärkt blås. Den här plattan behöver ha med sig ett gäng för att låtarna ska komma till sin fulla rätt.
Varför valde du att starta turnén i Skellefteå?
– Jag har spelat mycket uppe i norr och alltid gillat Skellefteå, det är en sådan musikstad. De gångerna jag varit där så har det varit väldigt trevliga publiker. Tidigare har det saknats ett riktigt fint konserthus, men nu när Sara kulturhus har poppat upp så har det blivit en jätteförändring.
Vad kan publiken vänta sig av konserten?
– Vi kommer att spela i stort sett hela nya plattan. Låtarna funkar så bra live, de får ett helt annat liv. Sedan kommer vi även hylla några svenska idoler, bland andra Svante Thuresson och Monica Zetterlund. Jag vill gärna presentera fler delar av mig själv och spela låtar som skapar en samhörighet mellan mig och publiken. Man ska lämna konserten med en annan känsla än man kom in med.
Det nya albumet har fått namnet “The Circle” och Andreas beskriver att den konstnärliga processen varit en introspektiv resa där han jobbat med att hitta tillbaka till sig själv och att våga visa vem han verkligen är. Som person, pappa, partner och artist. När plattan var klar kände han att cirkeln var sluten.
– Idol satte en etikett på mig och till slut kom jag till ett läge då jag tröttnade på en beskrivning av mig själv som jag inte kände igen mig i. För mycket av min egen identitet hade fallit bort. Mina drömmar var egentligen att få göra musik som jag gjort på det här albumet. Nu känns det som att jag hittat tillbaka till en version av mig själv som är kontrollerad av mig, inte någon annan.