När Norran gjorde sammanställningen före jul så hade den strömmats 28 702 968 gånger. Nu är den uppe i 28 921 043 och närmar sig med stadiga steg 29 miljoner. Detta trots att den har drygt 25 år på nacken.
– Det är kul. Men det vi har märkt att den inte är helt coronavänlig. Den spelas ju mest i samband med fester och bröllop och andra positiva saker och de låtarna spelas inte lika mycket dessa tider, säger sångaren Pär Wiksten.
Att låten blivit så mycket större än de övriga låtarna ser de inte som ett problem.
– Det var nån i bandet som sa att det är synd att vi bara har en så stor hit – men många band har inte en hit ens.
Så låten som en gång var tänkt som en "pauslåt" till ett potpurri blev störst av alla låtar för bandet.
– Jag kom ju på en refräng till den där "pauslåten" och när vi la på stråkmaskinen i refrängen så insåg vi att "vilken jäkla låt". Vi hade ingen aning att det skulle bli en världshit men en grym singel. Vi träffade en musiksnubbe från Brasilien som sa att ingen från Brasilien skulle komma på tanken att ta ett bossanovakomp och köra en indierefräng på det och helt byta genre mitt i låten. Men det tänkte inte vi på och det var ju bra, säger han och skrattar.
Pär har ju också med dottern Elsa på listan. AIK-hymnen "Hela Sveriges AIK" som Pär skrivit och Elsa sjunger har 1 007 514 strömningar och är nästan lika många strömningar som Skellefteås "egna nationalsång", My Hometown, som har 1 105 567.
– Det är svårt att veta varför vissa låtar går bättre och sämre. Men "Hela Sveriges AIK" lyssnar väl bara Skelleftebor på – men i och för sig så lyssnar väl bara Skelleftebor på "My Hometown". Sedan funkar det ju så på Spotify genom att det växer hela tiden att de nya låtarna lyssnas mer på. AIK-låten släpptes ju för sju-åtta år sedan och "My Hometown" släpptes ju 1990.
The Wannadies ska ut på turné igen och spelar två gånger i Skellefteå under 2021. Biljetterna till spelningen på Sara Kulturhus släpptes på nyårsnatten och det blev en rusning då 600 biljetter såldes på kort tid.
– Att sälja hälften av biljetterna direkt är riktigt bra. Det blir oerhört kul och spännande att spela igen och att spela i det där monsterhuset och den där scenen som ser ut att bli enormt fin. Men det är både spännande och skräckinjagande.
Du kanske kan få hjälp. Kommer du ens att behöva sjunga texten till "My Hometown", eller fixar publiken den?
– Jag vet inte. Vi får inte bygga upp några förväntningar. Men det vi gjorde på Popstad på Etage var så fantastiskt att vi var tvungna att köpa in rättigheterna från Sveriges Radio. Vi fadade ut låten men publiken fortsatte att sjunga den över nyheterna på tre minuter så att vi kunde fortsätta samma låt efter och det är svårslaget.
Han vet inte vilket klientel som kommer att finnas i publiken.
– Det kommer att bli lite allsång om "gammgummorna" och "gammgubbarna" fortfarande kan sjunga, säger han och skrattar igen innan han fortsätter:
– Det ska bli intressant – men medelåldern kommer säkert att vara 40-50 år. Några gamla band som är aktiva än har sina gamla fans till stor del – men också en fjärdedel kids som hittar dessa gamla band och det är kul att se.
Men lyssnar inte många på samma musik som sina föräldrar?
– Förhoppningsvis, men det gjorde Inte jag. Mina föräldrar lyssnade på Maritza Horn och andra tokigheter. När jag var ung lyssnade jag på mesig musik som Donny Osmond och Jackson 5. Sedan lyssnade jag på reggae. Det tyckte mina föräldrar var okej och då blev jag besviken. Då hittade jag Clash och Sex Pistols och då skrek de att jag skulle skruva ner och då visste jag att jag hade hittat rätt, säger han och skrattar gott.
Dottern Elsa har lyssnat på Wannadies.
– Elsa har gått hela varvet runt. Först lyssnade hon på norrmannen med fiolen, Alexander Rybak, och sedan Eric Saade och Måns Zelmerlöv. Sedan blev det Billie Eilish och hittade lite nya indiegrejor och hon lyssnade på vår musik också. Men nu lyssnar de på Eric Saade och Rybak igen. Men det är nog mest för att jävlas med oss.
Han hoppas att spelningen ska bli en fest.
– Om stjärnorna står rätt och pandemin är över så hoppas jag på ett stort hemvändarkalas där alla pussas och kramas och minglas i ett "supermegagettogether". Det hoppas vi på, men först måste vi lära oss att spela låtarna igen...