Joakim Holmqvist började spela gitarr på allvar som 14-åring och köpte sin första egna gitarr något år senare. "Då var det Ed Sheeran som var idolen".
Solen skiner över Solviks folkhögskola och några sommarklädda elever söker skugga vid husväggen. Här har Joakim Holmqvist gått i nära två år, som en av två som valt att fortsätta med ett påbyggnadsår på musiklinjen. Hans intresse för musik började tidigt, med videon till "I was made for loving you" med Kizz.
– Jag var runt fem år och hade en plastgitarr som jag försökte spela på men den lät förfärligt, säger Jocke och skrattar åt minnet.
Han visar vägen fram och vi går bokstavligen igenom den trasiga dörren till en av studentkorridorerna. Här har han sitt rum som också är hans musikstudio, men bara i några veckor till. Sedan är det dags att lämna Solvik, och hemstaden, för nya äventyr och studier i Stockholm. En av låtarna på albumet handlar om det där - att stå inför en flytt.
Joakim Holmqvist går andra året på Solviks folkhögskola.
Joakim Holmqvist är född och uppvuxen i Skellefteå men snart lämnar han småstaden för huvudstaden.
– "Silvertejpade skor" handlar om att lämna småstaden för något större. Jag skriver mest om vardagliga saker, sånt som folk säger och sånt jag fastnar för. Men jag hittar det poetiska i fraser jag inte alltid förstår vad de betyder.
Processen med debutalbumet har pågått sedan augusti ifjol. Jocke var på väg till USA där hans mamma bor, och någonstans bland molnen ovanför Kanada skrev han första raderna till hjärtesorgslåten: "Får jag följa med hem".
”Får jag sväva runt dig?
En kort sekund är allt okej”.
Joakim Holmqvist lämnar snart Solvik för nya äventyr. Han har kommit in på en utbildning i musikproduktion i Stockholm.
– Då var den rätt "hiphoppig" och mina vänner tyckte att jag skulle satsa på hiphop. Men jag tvekade. Så gjorde jag "Allt eller inget" och då blev det tydligt att det här är mitt sound. Albumet bara hände, det brann på med låt efter låt och till slut hade jag för många.
”Vakna när det ringer
Ge allt eller inget”
Att göra albumet har varit ett skolprojekt och Jocke har haft hjälp av sina lärare Andreas Grenholm och Tobias Kågström. När alla låtar var skrivna tog han först in en trummis och sedan ett band som fick spela gitarr och bas i skolans studio. Jocke har klistrat ihop låtarna och mixat och en vän i Stockholm har mastrat. Nu har albumet landat på Spotify.
Joakim Holmqvist har producerat en del hiphop, bland annat med sin kompis Viktor Lundberg som har artistnamnet "Ödet".
– Det känns oändligt läskigt. Särskilt när man stått för hela processen själv och det är så personligt. Någon beskrev det som att visa upp sitt barn för världen och man måste ju tro på sitt barn, man måste tro att ens musik är "the shit".
Målet är att kunna försörja sig på musik, antingen som artist, låtskrivare eller producent. Jocke driver eget företag och vill helst fortsätta så, utan hjälp av skivbolag.
– Jag är inte beredd att släppa den kreativa kontrollen till någon och musikbranschen är fucked up. Visst är det tufft att nå ut men jag använder sociala medier och jag hoppas kunna slå igenom bruset även om jag har valt en musikgenre där man antingen är störst eller ingen. Det är liksom Winnerbäck och Håkan jag tävlar med.
Joakim Holmqvist säger att det är "oändligt läskigt" att släppa musik, men på ett spännande sätt.
Vad skiljer dig från dem?
– Det som skiljer oss åt är jag. Jag tror att min musik är mer riktad till en yngre generation.
På vilket sätt?
– Den är lite punkigare, lite mer Greenday. Låtarna handlar om att vara 20, det är mycket ovisshet och avsaknad av visdom som färgar dem. Vi är en generation formad av sociala medier och internet. Vi står inför en värld som faller isär framför våra ögon. Vi är en rädd generation utan hopp, som tänker mycket på vår egen död. Jag hanterar det genom att göra musik och även om texterna är mörka går musiken i dur. Det är mörkt men med glimten i ögat, säger Joakim Holmqvist.