Annika Granlund Jonsson och Britta Bergström utstrålar vänlighet, värme och en glädje som smittar av sig. Tillsammans är de troligtvis två av landets mest anlitade körsångerskor.
Hur känns det inför säsongsavslutningen?
– Det är såklart en smula vemodigt att det är slut, men jag ska se till att ha roligt, säger Annika.
Värre är det för Britta som får se finalprogrammet från soffhörnet. Hon har brutit foten under en hundpromenad i skogen.
– Oj, vad jag gråtit. Är så ledsen för detta. Jag var i vår stuga ute på en ö, med hunden, han fick syn på en hare och drog till i linan så att jag tappade taget. Jag kastade mig efter kopplet och kände direkt att det här blev inte bra. Det dunkade i öronen av smärta. Grannarna hjälpte mig sedan in i båten så jag kunde ta mig till fastlandet. Jag grät och gasade över fjärden. Sedan kom min särbo Janne och hämtade mig.
Nu väntar sex veckors gips för Brittas fot.
– När jag fick veta att det var brutet kände jag bara ett mörker och ett ”jaha på med gipsskiten då”. Jag insåg att det var kört. I övrigt har jag körat med Annika på allsången varje tisdag hela sommaren och det har varit jättekul, säger Britta.
Annika och Britta har varit med i Allsång på Skansens husband i nio respektive åtta år och pratar varmt om den trevliga stämningen både på och bakom scenen. De är ett sammansvetsat gäng på tio musiker under ledning av kapellmästare Stefan Brunzell.
– Vi brukar säga att vi har världens bästa sommarjobb! Det är en sådan trivsel och bandet är som ett gäng kompisar, säger Annika med ett leende.
Att Allsång på Skansen tagit sig in i den svenska folksjälen och blivit en självklar del av vårt lands sommartradition syns på den åldersblandade publiken.
– Jag och Britta står ju bredvid varandra på scenen och när det händer något särskilt brukar våra blickar mötas. Vi blir alltid blanka i ögonen när tonåringar sjunger med i äldre visor som till exempel Taube. Det är på något vis det finaste, att se hur vistraditionen lever vidare, säger Annika.
Idag bor både Annika och Britta i Stockholm. Båda två har dock rötter i Skellefteå och åker gärna dit på besök när de har möjlighet.
Brittas pappa, Anders Bergström, kommer från Skellefteå, eller rättare sagt Bureå. Så länge hennes farmor levde så bodde de kvar i Bureå.
– Jag har spenderat mycket tid där och gör det fortfarande på somrarna, säger Britta.
Annikas pappa, Elmer Granlund, växte upp i Skellefteå på Sörböle. Han var jazztrombonist och var även med och startade upp stadens jazzcafé.
– Där sjöng jag i husbandet varje lördag, berättar Annika.
Vad gör ni när ni kommer hem till Skellefteå?
– Vi brukar åka till Skellefteå med familjen för att träffa mina systrar Åsa och Catarina och deras familjer. Då tar vi gärna en promenad vid Nordanå och kyrkbyn. Sedan tycker jag mycket om Stigs konditori. Därifrån har jag många fina minnen från gymnasietiden, säger Annika.
– Oftast åker jag upp i samband med gig och då spenderar jag mest tid i huset i Bureå och minns somrarna från barndomen. Pappa var en stor Västerbottenpatriot, så hans kära Bureå har blivit väldigt speciellt även för mig. Jag minns från när jag var liten att varje gång vi åkte i bilen längs E4:an, som ju då var en mindre väg än idag, så körde pappa ut på vägrenen vid Västerbottenskylten och så skulle jag och min syrra gå ut och buga för den. Britta skrattar gott åt barndomsminnet.
Vad gör ni när ni inte står på Skansen och körar?
– För mig har de senaste somrarna börjat med Så Mycket Bättre, sedan tar jag paus en vecka innan det är dags för Allsång på Skansen, säger Britta.
– Den här sommaren har jag haft mycket att göra. Jag gör både Allsång på Skansen och turnerar med Håkan Hellström. Men förutom att spela live så sitter jag gärna i min hemstudio och gör musik. I våras skrev jag musik till en föreställning i Glada Hudik-teaterns regi och förra året spelade jag med Henrik Dorsin i hans revy på Scalateatern i Stockholm, berättar Annika.
Vilken allsång ser ni mest framemot att sjunga?
– I Roslagens famn, svarar Annika.
– Jag är ju beordrad högläge i ett par dagar till. Efter många tårar har jag accepterat det. Men jag ska sjunga med från soffan och ha lite kalas. Jag firar ju min brutna fot med att fylla 55 år. Men på tisdag 22 augusti ska jag sjunga i Gävle för bland annat Kungen. Om jag så ska sitta i rullstol, säger Britta och skrattar högt tillsammans med Annika.