Här syns Ellenor Lindgren utanför Lidman-gården, platsen där Sara Lidman bodde under många år.
I Raggsjöliden finns Torgny Lindgrens litterära landskap, i Hjoggböle finns bönhuset mittemot PO Enquists gröna barndomshem. Två utställningar, två besöksmål för den som törstar efter att besöka platserna som inspirerat författarikoner. Samtidigt, i Missenträsk, finns den tredje djupt förankrad i myllan, hon som lika ofta kommer på tal när Västerbottens, och Sveriges, största författare ska sammanfattas. Sara Lidman. Men i hennes hemby finns ingenting liknande, utan bara Lidman-gården som inte är öppen för allmänheten. Nu ska det ändras. I den gamla skolan, bara några hundra meter från Sara Lidmans röda villa, tar en utställning form.
– Ibland möter jag personer som säger: ”Men har vi inte pratat nog om Sara nu?”. De tycker det är lite besvärligt, och att hon är svår. Jag tycker man kan fundera över varför man blir irriterad. Jag tänker att det finns något nedärvt, när hon började skriva tyckte folk att hon avslöjade hur fattigt och jävligt vi hade det, inte ska hon skriva om det. Men egentligen var det en kärleksförklaring, här är det både eländigt och vackert. Jag tycker det är synd att vi inte är mer stolta över henne, säger Ellenor Lindgren som skapar ”Sara i byn – byn i världen”.
Den stora bokhyllan, byggd i Glommersträsk, ska fyllas med Sara Lidmans böcker.
Hon kliver in i den gamla skolan, där Saras blå blick och silverhår möter en från väggarna. Längs med ena kortsidan breder en massiv bokhylla ut sig, ackompanjerad av en trären bänk. Allt är skapat ur stora trästycken av en snickare i Glommersträsk, och hyllorna ska fyllas med alla böcker och tal. Vid fönstret står ett skrivbord, inspirerad av Saras plats för skrivande på övervåningen av Lidmangården.
– Det är en klassisk utställning, och syftet är att skapa något som håller över tid. Här får man en inblick i Sara Lidman, författaren, men också vad den här platsen betydde för henne. Relationen till Missenträsk finns ständigt närvarande, men också agitatorn, politiska aktivisten, talaren. Ibland känns det som att många ur vår generation har missat så mycket av Sara, hur viktig hon var som opinionsbildare till exempel. Jag hoppas att vi breddar bilden av henne här, säger Ellenor Lindgren.
Ellenor Lindgren är skådespelare och kulturarbetare, och Sara Lidman har stått i centrum i många av hennes projekt. Hon har bland annat adapterat ”Lifsens rot” till scenkonst, en föreställning som gör återpremiär i Sara kulturhus till hösten.
Hon är skådespelaren och kulturarbetaren vars kulturella gärningar i många år präglats av just Sara Lidman. Hon adapterade romanen ”Lifsens rot” till scenen, skapade föreställningen ”Lev!" där författarens tal vävs samman med ett elektroniskt ljudlandskap och har varit rösten i dokumentären ”Sara med allt sitt väsen”.
– Jag är så glad att jag fick det här uppdraget, det känns ärofyllt. Jag kan inte så mycket om att skapa utställningar, men jag kan Sara. Så det har varit nervöst, men samtidigt finns det många likheter med teaterprojekt. Det handlar om att bygga ett rum för upplevelser, säger hon.
Där finns en sektion dedikerad till Jerbaneeposet, romansviten som ritade om litteraturlandskapet, och en annan med utgångspunkt i skolgången, den som tog plats här, där utställningen växer fram. Men det mest framstående, det är sökandet efter orden, skrivandet.
– Jag hoppas att de som besöker utställningen tar med sig dem, orden. Att de får något att tänka på. Det är därför Sara är en förebild för mig, hennes texter är inte bara vackra utan hennes filosofi skiner igenom, hon får en att tänka. Hon drev samma frågor vare sig det var en roman eller en debattartikel – att ge en röst åt de utsatta och åsidosatta, säger Ellenor Lindgren.
Projektet ”Sara i byn – byn i världen” har pågått i flera år, och skapas i samarbete med bygdegårdsföreningen i Missenträsk och Sara Lidman-sällskapet. Tredje juli är det invigning.
– Det hade varit fint om vi fick ha en storslagen öppning, och samla massa folk. Men vi får se hur det blir. Sedan kommer vi ha öppet varje helg i juli, därefter tar utställningen emot bokade grupper.
Citat blandas med berättelser om Sara, och om de verk hon skrev. Som till exempel Jernbanesviten, romanerna som satte – och sätter – stor prägel på litteraturvärlden.
Invid dörren syns tidningsutklipp från otaliga intervjuer, debattartiklar och reportage. Ett av citaten lyder: ”Västerbottens kvinnor är som skapta att lära överheten veta hut”.
– Jag älskar det. Det säger så mycket om vem hon var, att hon var så jävla jobbig. Om hon hade varit man hade ett besökscenter som detta redan funnits, det är jag övertygad om, säger Ellenor Lindgren.