170 år efter sin död är Christina Catharina Larsdotter, i folkmun ofta kallad ”Stor-Stina”, mer uppmärksammad än någonsin.
Norran har tidigare berättat om hennes öde, om hur hon på grund av sin längd visades upp i Sverige och utomlands, om hur hennes kvarlevor grävdes upp och förvarades på Karolinska Institutet, om hur kvarlevorna som antogs ha förstörts i en brand oväntat återfanns och om hur hon i somras återbördades och begravdes i Malå.
Som en röd tråd genom historien går också Åke Lundgrens 50-åriga forskning och böcker om henne. Nu har hans tredje och sista bok om Christina Catharina Larsdotter lämnat tryckeriet och måndag kväll är det boksläpp på biblioteket i Malå.
– Det känns ofattbart. Det känns också skönt att få komma till punkt, det måste man någon gång göra när man har hållit på så länge, säger Åke Lundgren.
Samtidigt innebär utgivningen en sorts omstart. Efter boksläppet i Malå väntar en intensiv höst för Åke Lundgren, med författarbesök på en rad orter, bland annat Norsjö och Skellefteå.
Ett av besöken sticker ut lite extra. Även om datum inte är spikat är det klart att han ska hålla en föreläsning på Karolinska Institutet tillsammans med Ann Gustavsson, forskaren som hittade kvarlevorna i en låda.
Föreläsningen kommer att hållas i Christinasalen, som nyligen fått namn efter huvudpersonen.
– Det känns väldigt roligt att få prata om henne i hennes egen sal, säger Åke Lundgren.
Kvällen efter boksläppet i Malå, på tisdag, sänder SVT ”Stor-Stinas hemkomst”, en dokumentär som även kommer att finnas på SVT Play och där Åke Lundgren också medverkar.
Att det sker nästan samtidigt låter som god och vältajmad planering, men enligt författaren är det inte så:
– Det var slumpen, säger han.
”Sápmis jättinna – sanningen om Långa Lappflickan” är en dokumentär bok som innehåller en mängd nya fakta om Christina Catharina Larsdotter och människorna omkring henne.
Så här skriver SVT om ”Stor-Stinas hemkomst” på sin hemsida:
"Storstinas, det vill säga Christina Chatharina Larsdotters, liv var dramatiskt, inspirerande, men också kantat av sin tids syn på samer och vilken rätt vetenskapen ansåg sig ha till en människa också efter hennes död. Hennes livsöde är ända in i våra dagar en symbol för både förtryck och exploatering, men också för styrka och handlingskraft.”