Ture Lundmark och hans fru Margareta bor i Tures barndomshem i Gransjö med en vidunderlig utsikt över Gransjön.
– Huset byggdes 1880 av min farfar och vår familj har funnits här sedan 1808, berättar Ture.
Han konstaterar att det här både är en entreprenöriell och kreativ bygd.
– Till exempel drev min farfarsfar Anders Lundmark ett gälbgjuteri i Gransjö där han tillverkade klockor och bjällror i mässing och författaren Torgny Lindgrens förfader levde också i byn.
Ture hade Torgny Lindgren som lärare på skolan i Raggsjö när han gick i årskurs sex.
– Torgny var då inte mer än 21 år och nyutexaminerad folkskollärare. Han var duktig på att få oss elever att berätta historier, minns Ture.
Själv hade han långtgående planer på att bli journalist eller tecknare och gick bland annat en Hermodskurs i svenska.
– Jag hade ett bra samarbete med Norran och sålde teckningar till dem och även till andra lokaltidningar i Norr- och Västerbotten samt till Norrländsk Tidskrift.
Men istället för att försörja sig på att teckna och skriva tog han över jordbruket efter sina föräldrar.
– Vi hade inte mer än sex mjölkkor och jag kombinerade arbetet på gården med skogsarbete. Efter tio år stod valet mellan att satsa hårt eller att lägga ner och jag valde det sistnämnda, vilket var ett klokt beslut.
Därefter blev det en period som skogsarbetare och träarbetare och i mitten av 1980-talet läste Ture in gymnasiet för att sedan utbilda sig till sjukgymnast vid Umeå universitet.
– Jag arbetade i 20 år som sjukgymnast vid Norsjö vårdcentral, ett arbete som jag trivdes mycket bra.
Som pensionär fick han mer tid för skrivandet och läste också idéhistoria och litteraturhistoria på distans vid Umeå universitet.
– Min debut som författare var med tre kapitel i boken ”Berättelser från Norsjöbygden” som Cecilia Bjursell var redaktör för. Hon är professor i pedagogik med inriktning på livslångt lärande och har sina rötter i byn Kvavisträsk.
Både 2016 och 2017 kom Ture till final i tävlingen Årets Berättare som avgörs på Berättarfestivalen i Skellefteå.
– En av dessa berättelser handlade om när min bror och hans fru 1999 gick genom isen på Gransjön och drunknade. Att skriva den var som att gå i terapi och bearbeta sorgen efter dem.
Men nu tillbaka till den 17 oktober 2018.
Det var dags för en sopplunch i Åskyrkan och Margareta Lundmark var den som ansvarade för matlagningen. När Ture stod i kön för att hämta maten och skulle säga något till en annan av matgästerna fick han plötsligt inte fram orden.
– Och när jag sedan skulle äta soppan rann den utanför munnen.
Trots att han som sjukgymnast själv arbetat mycket med rehabilitering av dem som drabbats av en stroke förstod han själv inte hur illa det var ställt.
– Men vår vän Berit Johansson ryckte in och ringde efter ambulansen och så bar det iväg till akuten på Lycksele lasarett. Där kunde de konstatera att jag hade fått en blodpropp i talcentrum, berättar Ture.
Datortomografin visade att han också hade en tumör mellan första och andra halskotan.
– Så det var ju tur i oturen att jag fick den där blodproppen. Den sex centimeter långa och två och en halv centimeter breda tumören opererades bort i april 2019. Kirurgen lyckades ta bort hela tumören som visade sig vara godartad.
Nu började en lång process för att få igång talet igen.
– Jag arbetade på egen hand med rehabiliteringen och tränade mycket hårt. Stroken hade inte påverkat mitt skrivande så det blev en viktig del i arbetet med att komma i form igen. Jag skrev texterna på bondska, det språk som jag tänker på, och sedan översatte jag dem till svenska, säger Ture.
Hans vän Lars-Göran Hultmar från Rökå hjälpte Ture med förlagskontakter och resultatet blev boken ”Ur min synvinkel” eller ”såmm i seij´ä” vilken innehåller korta finurliga berättelser som har sin grund i Tures hembygd. Boken har han illustrerat med egna teckningar.
– Tyvärr kom den ut mitt under coronapandemin så jag har inte kunnat vara ute på så många författarträffar ännu.
Utgivningen av ”Ur min Synvinkel” har gett honom blodad tand på bokskrivande och nu funderar han på att skriva ytterligare en.
– Jag har skrivit ett 30-tal dikter om hur det är att ha fått en stroke så kanske kan dessa byggas ut och bli till en bok så småningom, avslutar Ture Lundmark.