Roger Lundgrens liv har innehållit både höjder och dalar. För de allra flesta förknippas han med glamour och nära relationer till olika kungligheter. Men där finns även betydligt mörkare sidor.
Författaren, journalisten och hovexperten Roger Lundgren är ett välkänt namn via böcker, tidningar, tidskrifter och inte minst som kunglig expertkommentator på SVT.
Mindre känt är det mörker som han har levt med i många år.
Det berättar han om i den självbiografi som kommer ut i dagarna, liksom om den djupt traumatiska händelsen han var med om en sensommarkväll 2023 och som starkt bidrog till att han bestämde sig för att skriva boken.
Då utsattes han för en brutal överfallsvåldtäkt när han var på väg hem på Söder i Stockholm, en våldtäkt som han i princip inte har något minne av alls.
När han vaknade upp i den blodiga lägenheten förstod han varken vad som hänt eller att han hade tillbringat natten på sjukhus.
Det insåg han först efter polisutredningen och av de omfattande skadorna på kroppen och spermafläckarna i kalsongerna.
– Det här är jättejobbigt. Att bo i Stockholm och röra sig i de kretsar jag rör mig i är som att bo i ett stort Norsjö. Det är mycket rykten och folk har koll på en, så jag kände på en gång att jag måste få kontroll på min berättelse. Jag måste äga mina ord själv och det har jag gjort i den här boken, säger Roger.
Han tycker också att det är viktigt att bryta stigmat kring sexuellt våld mot män. Även om sjukhusets akutmottagning för våldtagna är en könsneutral mottagning är det nästan inga män som kommer dit, då det är ytterst sällsynt att män anmäler den här typen av brott.
I boken berättar han även om den psykiska ohälsan och det självförakt som han levde med i många år. Något som bland annat har lett till sju suicidförsök.
– Jag har gjort så mycket dumheter i mitt liv när det gäller suicid. Och jag har haft en sån fruktansvärd tur att jag lever, säger Roger.
Han berättar att självföraktet kom in i hans liv när han började komma i puberteten. Då förstod han att han inte var ”normal”, att han var annorlunda, ”eljest”, att han gillade killar.
Då trodde han också att han var den enda bögen i Norsjö. Vilket han naturligtvis inte var.
– Jag blev också väldigt mobbad. Det var även så att den första personen jag fick lära mig var bög var Sighsten Herrgård. Och han dog ju i aids. Så det satt så djupt inpräntat i mig, att det är så bögar är.
Samtidigt som Roger beskriver uppväxten som tuff menar han också att han haft den bästa uppväxten.
Detta tack vare en villkorslös kärlek från föräldrarna, en stor trygghet i sin bror och många vänner.
När Roger kom ut ur garderoben sa pappa Lars-Åke till honom att han skulle veta att de älskar honom villkorslöst.
Men det var två saker som han och mamma Gunvi var rädda för: att Roger skulle få aids eller att någon skulle skada honom på tunnelbanan.
Svaret från Roger, som alltid försökt skydda föräldrarna, blev ”jag förstår vad du säger, men du behöver inte vara orolig”.
Pappan dog 2011, men för sin mamma berättade han om vad som hände förra sommaren. Det var väldigt tufft.
– Det första hon säger är att ”det var ju det här jag och pappa var rädda för, att någon skulle skada dig”. Det var som att få en kniv i bröstet.
Roger kände sig även tvungen att berätta historien för kungafamiljen, då han inte tyckte att de skulle behöva läsa om det i kvällstidningarna.
Kronprinsessan Victoria vid invigningen av Arenaparken i Norsjö 2017. Då var även Roger Lundgren på plats, precis som vid hennes första besök i Norsjö 1997.
Bakgrunden är att de sedan många år tillbaka har en nära professionell relation. Något som även har lett till att kronprinsessan Victoria spelade en viktig roll i Rogers resa mot att må bra.
Som engagerad i ungdomsrådet var Roger drivande bakom att kronprinsessan Victoria 1997 gjorde sitt första egna officiella besök i Norsjö. Tjugo år senare var hon tillbaka i Norsjö, den här gången för att inviga Arenaparken vid skolan och med Roger som konferencier.
Under besöket undrade hon ”men hur känns det att vara hemma igen?”
– Jag sa att det kändes jättekonstigt, för jag har inte mått bra många dagar på den här skolgården. Det som fick mig att hålla mig ovanför vattenytan som 10-åring var intresset för din familj, och framförallt för din mamma.
Kronprinsessan Victoria blev rörd av svaret och när hon lite senare skulle åka vidare till Skellefteå fick hon veta att även Rogers mamma var på plats.
Då gick hon fram till henne, tog hennes händer och sa ”så roligt att få träffa dig och vilken fantastiskt duktig son du har”.
– Där och då bestämde jag mig för att nu kan jag inte hålla på med det här självföraktet längre. För om hon av alla människor tycker att jag är toppen, då kanske jag måste börja tänka det själv också.
Med åren har han även fått ett annat förhållande till ordet eljest. Det visar sig inte minst genom att självbiografin har fått det namnet.
– När jag var liten så sa folk alltid att ”den där Roger han är nalta eljest”. Det var inte alltid så roligt. Men idag tycker jag att det är människor som är eljest som kommer någonvart. Man ska vara eljest. Och jag älskar ordet, jag tycker att det är ett vackert ord.
”Eljest” är skriven tillsammans med Paulina Bylén och släpps den 13 november. Även om den skiljer sig från allt annat som Roger tidigare gjort så känner han sig redo – han har som han själv säger haft hela sommaren på sig att bygga rustning och förbereda sig mentalt.
– Det är skillnad att sitta och prata om tiaror, ordensband och slott i Europa mot att berätta om sig själv på ett så här naket och rått sätt. Men jag gör ju det här i förhoppningen om att någonstans där ute finns det människor som kan hitta kraft och styrka i min berättelse och se att om jag kunnat klara av det, som varit på botten så många gånger, så kan alla klara av det.
Boken ges ut på Aniara, ett nystartat bokförlag som i huvudsak översätter svenska verk för utländska läsare och där Roger Lundgrens självbiografi är den första originalproduktionen.
En rolig detalj är att Aniaras grundare Rickard Lundberg också kommer från Norsjö.
– Vi har varit kompisar sedan jag var sex år så det känns jättefint, säger Roger.
Överhuvudtaget finns det ett Norsjögäng i Stockholm som Roger brukar hänga med, ett gäng där bland annat musikern Björn Yttling och journalisten Robert Brännström ingår.
Och även om det har blivit glesare mellan besöken efter mammans flytt till Umeå och trots de tuffa minnena så betyder Norsjö fortfarande mycket för Roger:
– Norsjö kommer alltid vara hemma för mig, även om jag sällan är där. Den dag som jag inte finns i jordelivet längre kommer jag hem igen, för då ska jag vila på kyrkogården.