I september åker Micke Leijnegard till Spanien för att spela in en ny säsong av Mästarnas Mästare.
Micke Leijnegard är född i Sävsjö, men uppvuxen i Istermyrliden utanför Bureå och han är känd som ett inbitet Skellefteå AIK-fan. Men han är mest känd för sin roll som programledare i SVT:s populära Mästarnas mästare. I veckan har vi fått reda på vilken startuppställningen blir denna säsong när inspelningarna nu startar i september.
– Det känns superkul. Förra året var alla hjältar, både deltagarna och teamet. Det var tufft på grund av coronan och att det var blåsigt och kall och många avhopp. Det blev en jobbig säsong och därför är det roligt att vi fått bra bemötande och är nominerade till Kristallen. Nu blir det lite av en omstart på varmare breddgrader med riktigt roliga typer som Patrik Järbyn och Antonio Lindbäck. Sedan är det väldigt roligt att vi har med två dansare också. Det är en bra möjlighet för oss att kunna ta med okända idrottare från mindre sporter, säger Leijnegard och fortsätter:
– Alla är peppade. "Mästarna" ska ju avgöras där det är varmt – det går inte bortse från. Hänget runt huset mellan tävlingarna blir bättre i värmen – det är något speciellt som uppstår.
Bland annat finns boxaren Frida Wallgren med. Hon tvingades avsluta sin karriär 2013 efter en otäck knockout där hon fick föras akut till sjukhus. Där konstaterades att hon ådragit sig en allvarlig hjärnblödning.
– Vi har längtat efter henne. Både vi och hon var sugna redan året efter hon vaknat upp. Men läkarna sa blankt nej. Det hade varit för farligt för henne. Inte bara med tävlingarna – utan också med resor, anspänning och nervositet. Det hade varit livsfarligt för henne. Men det är underbart att hon kan vara med nu.
Ingen med Skellefteanknytning är med i år. Men hade Micke själv fått välja hade det bara varit med Skellefteå AIK:are.
– Jimmie (Ericsson) förstås. Han är en sådan storartad personlighet. Det hade varit fantastiskt. Han har ju vunnit VM också. Sedan frågade jag Hardy Nilsson en gång och han skulle ställa upp också. Och Rolle Stoltz såklart. Min stora idol. Tyvärr så är det andra som får vara med och bestämma, säger han och skrattar.
I september får vi också uppleva en ny sida hos Micke Leijnegard.
Då kommer nämligen boken Roten till allt ont. Han har tidigare debuterat med boken 68:orna : Var blev ni av, ljuva drömmar .... En bok där han intervjuade Jan Guillou, Claes Borgström och Suzanne Osten om den generation svenskar som blev vuxen i samband med vänstervindarna -68 och hur det påverkat dem. Men den nya boken som kommer i slutet av september är hans första roman.
– Det är en gammal dröm. I gymnasiet hade jag en oerhört klok NO-lärare. Min dröm var att bli pilot, jag är ju en obotlig romantiker som flyger runt bland molnen. Men han sa till mig: "Piloter är naturvetare som är bra på matte och fysik och det är ju inte du. Gör något som du är bra på istället." Och det jag var bra på var uppsatsskrivning. Min enda femma i skolan var i svenska och det var på grund av mina uppsatser. Det var skitknäckande att få höra att jag inte skulle kunna bli pilot. Men jag frågade honom om vad jag skulle bli och ha sa att jag kunde bli journalist. Då hade jag ingen aning om vad det var ens. Men jag tog mig in på Strömbäck och resten är historia. Den enda anledningen att jag gick journalistutbildningen var för att jag ville bli författare. Det är 35 år sedan nu – så det har tagit lite tid.
Precis som Micke Leijnegard själv jobbar en av huvudpersonerna i boken som programledare på SVT.
Boken handlar om att pengar försvinner från rika Stockholmares bankkonton samtidigt som nedlagda fabriker i de döende byarna i Norrland öppnas igen då en nutidens Robin Hood sveper genom Sveriges samtid. Programledaren Robin Johansson på Sveriges Television blir den som kommer gentlemannatjuven på spåren.
– Bokens handling har jag tänkt på i 30 år. Vad händer om man placerar Robin Hood i Sverige i nutid. Med tanke på mitt jobb har jag inte haft så mycket tid över. Så jag har de senaste sju åren suttit på helger, kvällar och semestrar och skrivit på denna bok. Och då samhället förändrats mycket på de senaste sju åren, och ja, egentligen de senaste 30 åren, så har jag varit tvungen att följa med och anpassa mig. Och nu kommer resultatet.
Det känns som denna bok nästan blir lite självbiografisk med norrländska småorter och en programledare på SVT.
– Inte självbiografisk – men jag har grävt där jag står. Jag har gått på författarträffar på förlagen när jag skrev "68:orna" och fick ett tips om det. Från början var min Robin Hood en kvinnlig börsmäklare. Men jag är inte kvinna och har knappt koll på min privatekonomi, så det skulle ställt till det. Så när jag berättade om min idé sa en författare: "Varför gräver du inte där du står. Framför allt som debutant är det nog bra". Att göra en av huvudpersonerna till journalist på SVT var det enkla och jag slapp göra research.
Samma sak gäller med miljöerna i boken – som är samma miljöer där han själv växt upp.
– Jag har anonymiserat orterna, men grävt där jag står även där. Det handlar om det jag sett och hört från människor i min närhet– för det är ju det jag vet något om. Jag har placerat handlingen i arbetslöshetsbygder. Men det är fiktiva orter. En korsning av morsans Hälsingland och mitt Västerbotten.
Micke Leijnegard
Den andra delen är faktiskt redan under produktion.
– Förlaget vill att jag ska skriva en till och jag har börjat på en uppföljare. Där vill jag gärna ha med Hertsånger som mamma och pappa bodde i. Jag funderar på att återanvända Karin Smirnoffs namn Smalånger på byn. Men jag måste kolla med henne först om det, säger han och skrattar.
Slutprodukten är på 519 sidor.
– Jag har skickat in flera versioner under tiden och slaktat en hel del – den har varit längre. Det finns dock klara kapitel som jag kan använda. Jag hade bland annat ett kapitel med där de var och såg Skellefteå mot Leksand. Tyvärr passade den inte in – men jag kanske kan använda det i nästa bok.
Han beskriver boken som en spänningsroman. Inte som en deckare.
– Men i kapitlet om hockeymatchen ledde Skellefteå med 4–0 efter första perioden. Den matchen måste jag i sådana fall göra lite mer spännande, säger han och skrattar gott igen.
Frågan är nu om han också kan titulera sig författare på sitt välfyllda cv.
– Jag pratade med PO Enquist om det här en gång. Han sa att man först var tvungen att skriva tre böcker och få två av dem recenserade. Så det är långt kvar än...