Inför senaste albumet med Örebros Witchcraft, "Legend" från 2012, hade i det närmaste alla av bandets medlemmar utom sångaren Magnus Pelander bytts ut. Nu på "Nucleus" har samma sak hänt igen. Om det påverkat att skivan är bandets mest säregna album är svårt att säga, men det är utan tvekan annorlunda.
Det finns spår av det Roky Erickson- och Black Sabbath-dyrkande band som existerade fram till förra albumet, men mycket har nu ersatts av ett hårt metalliskt hårdrocksmonster med extremt kärv attityd. Och jag gillar varenda sekund.
Det känns som en strid mot något jag som lyssnare inte riktigt kan sätta fingret på. Som att det är lite mer på spel för Witchcraft. Ett tips till andra svenska rockband som börjar vara lite för bekväma verkar med andra ord vara att bråka mer, vara på sämre humör och några medlemmar sparken.
Dennis Fahlgren