Wiktoriastod för ett genombrott vid Melodifestivalen 2016 med ”Save Me” och hon kan nog ta sig raka spåret dit 2017 också med ”As I Lay Me Down”.
Det är "the same procedure” varje gång Mellon kommer till Skellefteå och helgens låtar ska spelas för media första gången. In i ett konferensrum, låtarna körs två gånger, och sedan är det över på tre kvart.
Nåväl det här är mina tankar.
Några får det nog rätt tufft på lördag.
Jon Henrik Fjällgrenfeat. Aniniakommer att inleda med ”En värld full av strider”. Där är versen jojkad och refrängen på svenska. Det är en snygg musikalisk tapet, men jag tror att den saknar den hake som behövs.
Sara Vargaoch Juha Mularistår för tävlingens mjukaste inslag, vispop, och ibland så går det hem i stugorna. Tyvärr låter det mest som en låt som blev över när Totta Näslund gjorde ”Totta 4 - duetterna”, 2001, kunde ha varit starkare alltså.
Då Les Gordons drar igång gång med ”Bound To Fall” så kan man i vart fall glädjas åt gitarrerna. Det är rätt ösig poprock med lite taggiga gitarrer i en ok refräng, men samtidigt är det inte originellt. Det låter rätt mycket svenskt storbolagsindie på 90-talet, men mest som ett av banden man inte minns från den tiden.
Nu över till de som jag tror finns bland de fyra till slut.
Axel Schylströms”När ingen ser” hade förmodligen stuckit ut rejält om herrar som Adams-Ray och Lindroos inte funnits, men den lär säkert ta sig in på dansgolven framöver.
Alice”Running With Lions” känns som en låt som kan överraska. Det är välproducerad modern r&b-pop som har alla möjligheter att bli en både en radio- och en danshit. Den växer.
”Save Me” sjöng Wiktoriasenast, men det behöver vi inte alls göra för svenska folket torde se till att hon går till final även med ”As I Lay Me Down”. Även här finns den jordnära countrykänslan och en röst med ett rejält riv. Den sätter sig rätt snabbt.
Slutligen Loreen och hennes ”Statements”. Jag trodde aldrig jag skulle få använda ordet industri i en Melodifestival, men nu är det dags för här får ni en ljudbild, ett sound, som ni inte hade väntat er. Det här här ingen ny ”Euphoria”, men ett rätt oväntat bidrag där gitarren och sången är överstyrd och hela låten har en närmast futuristisk ljudbild med storslagen dramatik och som grädde på moset en barnkör. Om den är en vinnare? Det vet vi på lördag, men ni lär inte glömma ”Statements”.