Martin Steinwall, Kennth Vidmark, Roger Wikström, Rune Steinwall och Mats Sundström utgör en del av Wademecum.
Inne i Mobackenkyrkan pågår febril aktivitet. Sladdar ska dras, ljud ska testas och arrangemang ska repeteras. Det var 30 år sedan Wademecum var samlade på samma scen, men ikväll är det dags igen.
– Vi avslutade egentligen karriären 1988, men med orden att det var vår näst sista spelning. Vi öppnade upp för att vi kanske skulle spela tillsammans igen någon gång i framtiden, men vi visste inte riktigt om det skulle bli av. Men så insåg vi att i år är det exakt 30 år sedan den där näst sista spelningen. Och då passar det ju perfekt med en återförening, säger Roger Wikström, en av bandmedlemmarna.
Wademecum är Skelleftebandet som mellan 1983 och 1988 turnerade Sverige runt och fyllde kyrkosalar till bredden.
– Under något år hade vi spelningar ungefär varje helg, vi levde för bandet. Det blev ett sätt att locka yngre personer till kyrkan, säger Roger Wikström.
Sammanlagt består bandet av 13 personer, och nästan alla är med under återföreningskonserterna. Deras ösiga soulpoprock andas 80-tal och tanken är att kvällens dubbelkonserter ska slunga publiken tillbaka i tiden.
– Det kommer nog bli lite av en tidsmaskin. För oss är öset det viktiga, men det märks nog att vi blivit lite mognare. Nu vågar vi dra ner tempot lite. Men vi kommer att göra det på vårt vis, det vill säga röjig musik med några galna upptåg, säger Mats Sundström, också bandmedlem.
Att återförenas efter 30 år beskriver de som väldigt speciellt.
– Det känns otroligt roligt, och samtidigt som ingen tid alls har gått när vi träffas för att repetera. Vi hamnar direkt i vår bubbla igen, säger Roger Wikström.
Hur kommer det sig att ni spelar i Mobackenkyrkan?
– Det är hemmaplan, har spelade vi mycket. Vi var bland annat med och återinvigde kyrkan efter branden. Så det kändes självklart att spela här, säger Roger Wikström.