Skellefteborna verkar ha förstått att vacker vispop gör sig som allra bäst en varm sommarkväll. Flera festivalbesökare hade under fredagskvällen tagit med sig mjuka filtar för bekvämt kunna och njuta av Sofia Karlsson.
Sofia Karlsson slog igenom 2005 med skivan ”Svarta Ballader” där Sofia Karlsson gjorde musik av Dan Andersson-texter. Debutskivan hyllades av såväl kritiker och publik. Svarta Ballader låg uppe på Sverigetopplistan i hela 54 veckor. Framgångarna har sedan avlöst varandra Sofia Karlsson kan stoltsera med listplaceringar, guldskivor och totalt fyra svenska grammispriser.
2014 släppte Sofia Karlsson skivan ”Regnet faller utan oss”. Sofia Karlsson har berättat att när hon arbetade med albumet bytte hon melodier på texterna mellan 12 till 14 gånger.
Sofia Karlsson hade lämnat storbandet hemma och hade bara hjälp av sina gitarrer och kompmusiker Mattias Perez på scenen under spelningen på Norranscenen. Spelningen fick på så vis en väldig intim, stillsam och varm känsla, som att vi i publiken satt oss ned vid en lägereld tillsammans med Sofia och hennes gitarr.
Sofia Karlsson är inte rädd för att vara personlig. Under spelningen pratar hon både om sin franske make vars hemland drabbats av flera blodiga dåd det senaste året. Hon pratar och sjunger också om uppbrottet till en före detta kärlek, en separation som man kan tolka inte var helt smärtfri.
Sofia Karlsson texter är smärta och vemod personifierad, även om jag inte får samma ”han körde över mitt hjärta med en ångvält”-känsla som jag får när jag lyssnar till Melissa Horn. Jag hade önskat lite mer plåga, lite mer gråten i halsen för att ge spelningen fyra stjärnor.
En annan faktor som drar ner betyget är att Sofia Karlsson verkade ha en del problem med tekniken. Jag har läst i tidigare recensioner av Sofia Karlsson att hon verkar ha haft problem med sina instrument under spelningarna vilket får mig att fundera på om det är ett medvetet grepp att verka förvirrad och oförberedd. För mig ger det bara en känsla av nonchalans som får spelningen att tappa fart.
Vad som däremot drar upp betyget är Mattias Perez fantastiska gitarrsolo som lät en explosiv blandning mellan svensk och irländsk folkmusik. Helt magiskt.