2016 debuterade Anna Sundström Lindmark med "I skuggan av ett geni", en berättelse om hennes farfar Alvar Lindmark som grundande Alimak. Men förutom framgångssagan fanns där också ett mörker – den psykiska ohälsan som både hennes farfar och senare hennes far skulle brottas med livet ut. "I skuggan av ett geni" blev ett närgånget porträtt av en Skellefteikon, men också ett första skrap på ytan kring det som drabbade en 19-årig Anna Sundström Lindmark.
– Pappa och farfar var nog lika på många vis. Kreativa och känsliga. De hade stora visioner, jobbade för mycket och tog inte hand om sin psykiska hälsa. Båda brottades också med depressioner och rädslan för att vara en börda för andra. Jag skrev om pappas självmord i boken. Det var ett första steg, säger hon.
Någonstans där föddes tanken på att skriva något mer, men med utgångspunkt i hennes egna erfarenheter av att ha en pappa som inte klarade av att leva längre. Det resulterade i den grafiska romanen "Vi skulle segla runt jorden" som släpps i dagarna.
– Det är en fiktiv berättelse, men jag har hämtat mycket från mina upplevelser.Det är inte pappa det handlar om, men han har drag av min pappa, säger hon.
Agnes är 12 år gammal, och hon älskar sin pappa. Han pratar om hur de ska segla jorden runt, köper en gammal segelbåt och börjar renovera. Men vissa stunder tar han sig inte upp ur sängen, vissa dagar måste Agnes smyga uppför trappen. Och när han hittas, svårt medtagen, på stranden nedanför huset går hans liv inte att rädda.
– Det har varit en terapeutisk inre process för mig, att komma i kontakt med det jag kände då och hur det var. Jag har skapat boken tillsammans med Elisabeth Widmark, och i och med att det är en grafisk roman hoppas jag att den blir väldigt tillgänglig. Men det har också varit viktigt att inte ducka för det svåra, för sorgen, och ta den på allvar. Även om jag också vill förmedla hoppet utan att det känns påklistrat.
Idag är det internationella suicidpreventiva dagen. Anna Sundström Lindmark hoppas att hennes berättelse om Agnes hjälper till att bryta tabun, och kanske får någon att känna sig mindre ensam i sin sorg.
– Det känns som en historia som saknas, en historia jag behövde skriva. De barnen som är med om det här, att en förälder tar sitt liv, ska inte behöva känna sig ensamma eller onormala. Det är en de allra vanligaste dödsorsakerna och omgärdas av många myter. Det är livsviktigt att prata om att det händer hela tiden, och fler berättelser som den här hade nog hjälpt mig när min pappa tog sitt liv. Jag hoppas att boken öppnar upp för samtal för de samtalen kan vara livsviktiga