Margita Tjärnström skriver hela tiden. Det var inte ens meningen att "Den som tappar huvudet", skulle bli en bok, för hon har skrivandet mest som en hobby.
"Det var kallt, kallare än det borde vara så här års. Överallt vilade en övernaturlig dimma. Träsket låg öde och grått. På håll hördes ljudet av en bil (...). Lugna årtag klöv vattenytan. Längre och längre ut. På väg mot slutet. Det skulle bli storartat. Pojken låg med ansiktet vänt mot ekans botten. Det våta håret skiftade i svart."
Så börjar prologen i boken som Margita Tjärnström har skrivit. En bok vars initiala idé kom till henne för nio år sedan.
– När jag var ute och gick med min dotter på Smedjeholmen, såg vi ett dike, och tänkte. "Här kan man hitta ett lik", säger Margita.
Skribent in i märgen
Då, för ungefär nio år sedan, satte sig Margita ner för att skriva. En process som inte tog mer än några veckor.
– Jag skriver alltid på något. På samma sätt som vissa virkar, eller kollar på TV, så skriver jag. Det är är hobby. Därför var det aldrig meningen att just denna deckarhistoria skulle bli en bok. Det dröjde innan jag tog upp den.
Flera år senare tog tog hon upp berättelsen igen och började bearbeta den. Gjorde den lite med modern.
Huvudpersonen i boken heter Crissa Wallin, en traumatiserad krigsreporter, som sett förfärliga saker. Och för nio år sedan var det inte samma geopolitiska läge som nu.
– Förr i tiden pratade man inte lika mycket om IS. Så på så sätt har jag uppdaterat den.
"En kvinna från Stockholm blev så rädd när hon läste den, att hon var tvungen att dra upp gardinerna", säger Margita och skrattar.
Margita Tjärnström har en bakgrund som bland annat frilansskribent. Men hon har också arbetat som god man och etableringslots för flyktingar. Personer som hon blivit god vän med, vars berättelser har inspirerat henne.
– Flyktingar bär på historier man inte kan tro är sanna. Man hör ju om det på radio och ser det på TV, men när man sitter mittemot en människa, blir det så påtagligt.
En internationell idyll
I början av boken får man snabbt bekanta sig med krigsreportern Crissa Wallin som återvänder till Burträsk efter flera års frånvaro. Både kärleksfulla och jobbiga minnen föds till liv när hon kommer tillbaka till byn. En världslig by, menar Margita.
– Burträsk är en internationell idyll. I och med Västerbottensosten lockas människor från hela världen och från flera olika nationaliteter hit till byn. På sommaren kan man höra flera olika språk på gatorna.
Trots att boken är utgiven med hjälp av förlaget Vulkan har Margita gjort arbetet mestadels för egen maskin.
På samma sätt som vissa virkar, eller kollar på TV, så skriver jag. Det är en hobby. Därför var det aldrig meningen att just denna deckarhistoria skulle bli en bok.
– Jag har samtalat med flera stora förlag, men det lockades jag aldrig av. Hade jag velat bli heltidsförfattare, och viljat tjäna pengar på det, hade jag nog gjort annorlunda. Men mitt mål var inte att tjäna pengar. Utan målet var att få ut boken innan jag blev 60. Samt vill jag sätta Burträsk på kartan.
500 böcker kom från förlaget, och nästan alla sålde slut fort.
– Jag är så förvånad. Människor som Stockholm har till och med köpt boken, säger Margita och ler.
Det kommer en uppföljare.
– Den kommer också utspela sig i Burträsk.