För fyra år sedan gick flyttlasset till Norrköping, där hennes nuvarande sambo är ifrån.
Victorias fotointresse började under hennes tid vid högskolan i Västerås, där hon läste till beteendevetare.
– Jag förvandlade mitt studentrum till en fotostudio, klistrade upp stjärnor och annan rekvisita runt om i rummet. Det var en utmärkt avkoppling efter en lång dag i skolan, berättar hon.
Hon har alltid haft en kamera, men det var under den tiden hon köpte sin första systemkamera.
Från att ha varit hobbyfotograf till en prisad fotograf har gått relativt snabbt för Victoria. Idag har hon fått priser, har utställningar med sina foton och håller i arbetsseminarium.
Eftersom hon är intresserad av människans inre känslor, det trolska och mystiska försöker hon berätta en historia i bilderna.
– Jag använder mig själv mycket i bilder, min egen karaktär för att få fram känslorna, säger hon.
När hon är ute, ser hon inte miljöerna för vad de är, utan vad de kan bli.
– När jag har en idé, skissar jag ner den på ett block. Ritar dock inte så bra, skrattar hon.
När hon sedan känner sig kreativ och motiverad tar hon sin kamera, rekvisita och går ut.
– Jag är gärna ute tidigt på morgonen eller just efter solnedgången. Vill ha ett kallt ljus, det magiska och mystiska som naturen kan ge, som dimma, berättar hon.
Hon har märkt att när man inte ser vem som är i bilden, så har betraktaren det lättare för att sätta sig själv in i bilden.
En dröm hon har, är att få åka tillbaka till Island och fota.
– Jag gillar sagor och väsen. På Island inspireras jag av det fantastiska mosslandskap, där kan min fantasi om älvor och troll få flöda fritt, avslutar hon.
Vill ha ett kallt ljus, det magiska och mystiska som naturen kan ge, som dimma.