Foto: Ulf Johansson.
Debatterna om medieskuggan över norra Sverige har avlöst varandra under det senaste året. Lokalredaktioner läggs ner och bevakningen av vad som händer utanför städerna minskar eller försvinner helt. Tryckta medier överlag går en mörk framtid till mötes då allt fler börjar föredra digitala nyheter. Men inne i ett orangeri omgjort till kontorsbyggnad jobbar tre personer med att bryta den trenden. Erik Olofsson, Samuel Grönlund och Hugo Sundkvist har SGC & LLLL tillsammans, en byrå som inriktar sig mot grafisk formgivning och kommunikation.
Med hjälp av ekonomiskt stöd från bland annat Skellefteå och Umeå kommun ger de också ut magasinet Norrländsk Journal. Efter några års prat om att göra ett magasin om norra Sverige förverkligades idén sommaren 2013. Erik Olofsson, uppvuxen i Skellefteå, berättar att tankarna kring magasinet växte fram som en motreaktion på digitaliseringen.
– Idén till magasinet kom från olika håll. Dels från allt som händer inom den digitala revolutionen – att allt ska ges ut digitalt. Det fick oss att vilja jobba med det tryckta mediet på riktigt, säger han och fortsätter:
– Samtidigt som det är en reaktion på digitaliseringen har vi märkt av en större efterfrågan på nischade fysiska magasin. En rörelse med publikationer i mindre upplagor utan stora förlag i ryggen blomstrar internationellt.
Erik Olofsson, Samuel Granlund och Hugo Sundkvist beskriver Norrländsk Journal som ett magasin skapat med omsorg. Papperet, stilen och färgerna är noga uttänkta. Målsättningen är att visa vad det tryckta mediet faktiskt kan erbjuda till skillnad från digitala texter och att de som köper magasinet ska vilja spara exemplaret. Likt en bok ska den få en naturlig plats i personers bokhylla.
Även var exemplaren säljs är de noga med, platserna väljs noggrant ut och kontaktas sedan. I första numret finns så kallade editorials, det vill säga textbaserade annonser. Dessa plockades bort till nästkommande nummer då Erik Olofsson, Samuel Grönlund och Hugo Sundkvist ansåg att det inte kändes rätt. Istället valde de att helt och hållet satsa på redaktionella texter.
– Vi tror inte att traditionell annonsering är relevant för våra läsare. Dessutom stör det uttrycket, säger Samuel Grönlund.
– Vi har haft ett stöd från några kommunala och regionala utvecklingskontor som grund. Affärsmodellen är dock att faktiskt sälja tidningar, tillägger Erik Olofsson, tillägger Erik Olofsson.
Med pilotnumret inräknat har hittills fyra exemplar getts ut av magasinet. Tanken är att Norrländsk Journal ska komma ut två gånger per år, ett sommar- respektive vinternummer. Några tankar på en tätare utgivning finns inte.
– Då tror jag att själva poängen med vad det är för typ av magasin vi gör skulle försvinna, säger Erik Olofsson.
Allt innehåll har anknytning till norra Sverige och består av kultur- och livsstilsreportage samt essäer. Även personporträtt är vanliga och återkommande. Mycket fokus läggs också på fotografier och illustrationer. Den eviga diskussionen om var gränsen till Norrland faktiskt går och vad som har tillräckligt med lokal anknytning låter skaparna av Norrländsk Journal vara en tolkningsfråga.
– Allt som uppmärksammas i magasinet är inifrån Norrland, men var den gränsen går, om det är vid Dalälven eller något annanstans, är inte så jävla noga, säger Erik Olofsson.
Även medarbetarna, som varierar i varje nummer, har lokal anknytning. Enligt Erik Olofsson är det inte relevant var personerna som bidrar med material bor för tillfället, så länge de har sina rötter i norra Sverige. Några av de som medverkat i Norrländsk Journal har också blivit en slags slagkraftig röst för sina rötter och Norrland, exempelvis musikern Mattias Alkberg. För bara några veckor sedan hyllades han för sin text "Stockholm otäcka stad", som var ett svar till Jack Hildéns kritiserade text "Missanpassad i Missenträsk". Aftonbladets kultursidor publicerade båda texterna kort inpå varandra och den sistnämnda blev omdebatterad då många menade att den bidrar till en skev bild av norra Sverige.
Erik Olofsson, Samuel Grönlund och Hugo Sundkvist säger att de hoppas Norrländsk Journal ska kunna bidra till att den bilden förändras.
– Norrland definieras och porträtteras fortfarande på ett rätt så märkligt sätt, ta bara Norrlands guld-reklamerna, även om det är ett extremt exempel. Den bilden känns inte aktuell för oss utan vi vill istället fylla den med vad som är relevant i dag, säger Samuel Grönlund.
Förutom viljan att hedra det fysiska magasinet och lägga fokus på norra Sverige finns en annan, mycket enkel förklaring.
– För oss fanns det egentligen aldrig något annat alternativ. För vad kan kännas mer naturligt egentligen än att göra ett magasin om platsen man lever och bor på? Vi vill visa att världen pågår även här, runt omkring oss, konstaterar Erik Olofsson.
Norrland definieras och porträtteras fortfarande på ett rätt så märkligt sätt.
Ögonöppnare. Hugo Sundkvist är uppvuxen i Arjeplog och säger att arbetet med Norrländsk Journal har öppnat hans ögon. "Man upptäcker något nytt med Norrland varje dag, det händer otroligt mycket här", säger han. Foto: Ulf Johansson.
Exklusiv. Tanken är att Norrländsk Journal ska ges ut två gånger per år, men inte fler. "Vi vill hålla en så pass hög nivå så fler nummer går inte", säger Samuel Grönlund. Foto: Ulf Johansson.
Nödvändighet. Erik Olofsson, Samuel Grönlund och Hugo Sandkvist tror att deras uppväxt i norra Sverige är nödvändig för att kunna göra ett bra magasin om platsen. Foto: Ulf Johansson.
Läsargrupp. "Vårt magasin riktar sig också till de som flyttat härifrån. För det händer något med en då som gör att Norrland blir extra vackert", säger Erik Olofsson. Foto: Ulf Johansson.