Om vi bara lyfter blicken en aning är det lätt att se (och inse) att våra problem egentligen är ganska små. Se på länder som Ukraina, Ryssland, Nordkorea, Uganda, Syrien och Egypten. Länder där de mänskliga fri- och rättigheterna kränks, där homosexuella riskerar livstids fängelse, där befolkningen svälter, samtidigt som makteliten lever i lyx och överflöd, stater på gränsen till sammanbrott. Listan på länder och hemskheter hade utan några som helst problem kunnat göras betydligt längre.
Men medan lesbiska kvinnor våldtas i Uganda, för att botas från sin sexuella läggning, som ofta ses som en sjukdom, lunkar livet på här hemma som om ingenting hade hänt. De senaste dagarna har det handlat en hel del om Jimmie Åkesson, Sverigedemokraternas partiledare, och hans något märkliga framträdande i SVT-programmet ”Nyfiken på partiledaren”, och SVT-granskningen av kollektivtrafiken.
Har förvisso aldrig varit socialdemokrat, aldrig röstat på Socialdemokraterna, kommer knappast att göra det heller, men är uppvuxen i en tid då landet styrdes av starka socialdemokratiska regeringar och dito statsministrar vid namn Tage Erlander, Olof Palme och Ingvar Carlsson. På Palmes tid blomstrade den internationella solidariteten. Och även om den ibland blev missriktad, förtryckarna hyllades i stället för de förtryckta, så fick Palme oss att lyfta blicken över den egna ankdammen med dess problem och trivialiteter.
Vi lever i en globaliserad värld, befinner oss mitt i ett globaliserat nyhetsflöde. Alla hemskheter serveras i tv-soffan. Till slut orkar man inte längre, blundar, vänder bort blicken när kameran sveper över de blodiga liken i Aleppo, ”stänger öronen” när Ugandas president Museveni tar till orda om de homosexuella, om en lagstiftning som måste betraktas som en grov kränkning av de mänskliga rättigheterna.
Olof Palme lärde oss att höja blicken, hans utrikespolitiska gärning tog oss (på gott och ont) bortom den egna horisonten. Tiderna är annorlunda nu, men de förtrycktas behov av lite internationell solidaritet, vetskapen om att det finns någon därute som faktiskt bryr sig, har inte minskat. I ett internationellt perspektiv är många av våra problem små, väldigt små.