Amir Sabouki hänger varsamt upp sina verk på väggarna. På plats kommer det också finnas ett album med några illustrationer. Foto: Thea Holmqvist.
För 20 månader sedan byttes både land och kontinent ut under Amir Saboukis fötter. Från Iran till Sverige, Västerbotten och slutligen fick han en adress i Boliden.
100 illustrationer senare är det nu dags för vernissage.
– För ungefär sju månader sedan insåg jag att jag behövde tjockare papper. Jag hittade det ingenstans, men blev tipsad om ett galleri så jag gick dit och visade vad jag tecknade och vad behövde. Då fick jag veta att jag kunde få ställa ut, säger Amir Sabouki.
Oavsett årstid fyller 24-åringen sina dagar med oändligt med linjer.
Men inte den här dagen. Den här dagen dekoreras de vita väggarna i den ljusa lokalen varsamt med 18 svarta ramar. I dem finns endast originalverk med titlar som "Sanctimonious" och "Agnoy". Skenhelighet och lidande.
Här finns också "Taste of limbo", den kreativa tolkningen av det som Amir Sabouki ständigt befinner sig i. Limbo. Mittemellan uppehållstillstånd och utvisning.
Men han betonar att namnen inte måste betyda något. Det är inte heller något han vill att betraktaren ska läsa in för mycket i.
– Det jag skapar är emotionellt. Men det är inte mitt sinne det reflekterar, det är ditt. Det är betraktarens, unikt för varje enskild blick, säger Amir Sabouki.
Former av människor, rakryggade, dansande eller utan händer, är återkommande i illustrationerna.
Ofta med en eller flera håligheter, vita rum och områden i huvud, mage och bröstkorg.
– Jag vill inte att folk ska dras till min estetik, jag vill få dem att tänka. Hålen får de fylla med sina egna känslor, de är till för det emotionella och symboliserar problem. Problem jag inte kan förstå, på samma sätt som du inte förstå mina problem, säger Amir Sobouki.
– Det enda jag vet, det som alla betraktare har gemensamt, är att problem är något vi alla har eller har haft. Både stora och små, fortsätter han.
Amir väljer sina engelska ord noggrant.
Under ytan i såväl tal som skapande sjuder tydligt en längtan av att uttrycka sig träffande, att göra sig förstådd. Samtidigt är det nästan kryptiskt, det är tydligt att mottagaren själv ska få tolka in sina egna erfarenheter och sin egen medvetenhet i vad han vill säga.
– Jag har en dröm, och det är att få undervisa kreativa sinnen. Inte någon specifik konstform, som att teckna eller måla. Jag vill visa eleverna något och sedan låta dem skapa sin egen uppfattning av det de precis har sett, i valfri konstform och i de material de själva vill använda. Likadant är det med de här illustrationerna. Betraktarna själva får forma sina tankar om vad de ser, säger han.
Det är inte mitt sinne det reflekterar. Det är ditt, det är betraktarens. Unikt för varje enskild blick.
