På plats. Sven Teglunds akvareller visas på Skellefteå konsthall. Imorgon deltar han vid vernissagen.
Benämningen Norrland och fördomarna mot samma landsände är en ständig del av samhällsdebatten. Varför skildras de som bor norr om Gävle oftast som snusade jägare som dricker hembränt? Varför är det samma bild som basuneras ut, trots att människorna som bor på Sveriges nordliga ytor är ett lapptäcke av olika personer? I den problematiken tar samlingsutställningen "Norrland" avstamp.
– Trots att Norrland består av 60 procent av Sveriges yta ägnas inte mycket tid i media åt landsdelen. Debatten om norra Sverige ligger i tiden, säger Anna Karin Larsson, ansvarig för Skellefteå konsthall.
Imorgon är det vernissage för "Norrland". Utställningen har tagits fram och visats på Luleå konsthall, och återuppstår nu i en liten annan tappning i Skellefteå. Nio olika konstnärer som alla arbetar med olika uttryckssätt deltar. De representerar något av de fem län och nio landskap som utgör Norrland, och syftet är att porträttera ett Norrland långt från schablonbilderna.
– Den här landsändan är väldigt mångfacetterad. Vi vill visa fler bilder av Norrland, av vem som är och kan vara norrlänning, säger Anna Karin Larsson.
I utställningen ryms konstnärer som Anders Sunna och Katarina Pirak Sikku som båda blottlägger smärtsamma övergrepp mot samer. Där finns också Magdalena Nordin och hennes kamp mot a-kassan, Sara Helena Geddas porträtt av en hembygd och Sven Teglunds akvareller föreställande spetsdukar.
Sven Teglunds konstprojekt bottnar i en mor som somnade in och de dagböcker samt handarbete hon lämnade efter sig.
– Mamma tillhörde generationen hemmafruar. När min pappa dog började hon skriva dagbok, säger Sven Teglund.
Siri, som hans mamma hette, dog 2010 och han fick ärva alla gamla dagböcker. Som i ett infall öppnade han en av alla lådor av små spetsdukar hon givit honom, och målade av en av dem.
– Det var som att komma väldigt nära henne, att följa varenda tråd. När jag sedan öppnade dagböckerna, som var fyllda av korta berättelser om hennes vardag, kände jag att jag ville göra något av det.
Akvarellerna och Siris dagböcker resulterade i boken "Ensamheten värst". Förutom att han vill hylla sin mamma, och alla kvinnor som hon, är det också ett porträtt av norra Sveriges landsbygd.
– Min mamma bodde i Husum, ett norrländskt brukssamhälle, och tillhör den osedda delen av Sverige. Hemmafruarna hade stor betydelse för folkhemmet men har inte fått någon credd för det, säger han.
Den här landsändan är väldigt mångfacetterad. Vi vill visa fler bilder av Norrland, av vem som är och kan vara norrlänning.
Färgglatt. "En gemensam tråd i utställningen är att alla konstnärer är väldigt samhällsengagerade", säger Anna Karin Larsson, Skellefteå Konsthall. Foto: .