Den som gillar bluegrass behöver inte åka längre än till Umeå för att hitta Sideshow Stringband. Med ena benet i USA och det andra i den västerbottniska berättartraditionen pekar de på likheterna mellan Appalacherna där bluegrass föddes och Västerbottens inland, med glesbygd såväl som det enkla livet och kärleken till naturen.
Med tio egna låtar och en cover spelar de en imponerande bra bluegrass på sin tredje skiva, som enbart ges ut digitalt. Rösterna är lagom raspigt nasala, dobron har det rätta klöset och banjon studsar som den ska. Fast jag har lite svårt att känna någon koppling till känslan hos P-O, Torgny eller Sara. Det låter mer som Emmylou, Gram eller Union Station, men det är gott nog.
Ulf Torstensson