Innehållet. "Min skiva innehåller jojkar och melodier som egentligen har funnits med mig ganska länge", berättar Sara Ajnnak.
När Sara Ajnnak från Gargnäs gick gymnasiet i Skellefteå under slutet av 1990-talet hade hon en önskan om att få läsa samiska i skolan. Anledningen var att hon ville känna tillhörighet och komma närmare sin härkomst, men när hon inte fick den möjligheten bestämde Sara Ajnnak sig för att söka andra vägar.
– För mig var det ett försök att hitta ett uttryck. Så jag började lyssna på jojkar genom gamla inspelningar som jag hittat i ett arkiv och härmade dessa, berättar hon.
Sedan dess har jojken varit en del av Sara Ajnnaks liv och även blivit det uttryckssätt hon längtade så mycket efter i tonåren. Nyligen gav hon ut sitt debutalbum "Suojggat", en skiva hon beskriver som personlig med mycket känslor. Både på ont och gott.
– Det har varit saker jag måste få ur mig, som självmord till exempel. När jag var ung så fanns helt plötsligt inte en nära släkting mer. Skivan innehåller också mycket av det som händer i Västerbotten, om de som tvingats flytta från sina hem. Det är en pendling mellan hopp och förtvivlan men samtidigt en kärleksförklaring, säger Sara Ajnnak.
I helgen ger hon tre konserter, två i Umeå och en i Skellefteå på Nordanås kaféscen. Men trots att hon jojkat i flera år är det först nu Sara Ajnnak intar scenerna och hon märker också att omvärldens intresse för den samiska sången har ökat.
– Det är roligt med andra artister som jojkar och man märker också att folk börjar bli ännu mer intresserade. Tidigare var det inte så många som visste om vår musik och sedan så tror jag också att musik alltid är ett bra sätt att mötas på. Det ska även bli spännande att höra vad folk tycker om mitt material, konstaterar Sara Ajnnak.