Foto: .
Ni känner tilluttrycket ”Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder”? Ett oerhört klämkäckt uttryck som oftast kläcks ur gympaledare eller äppelkindade typer som sysslar med orientering. Detta är naturligtvis inte sant. Det finns jättemycket dåligt väder men den senare delen kan jag ta till mig. Under den tid i sommar då det regnat som mest har jag tänkt: Varför, bokstavligt talat, låtsas människor som att det inte regnar?
För några veckorsedan skrev jag om det oerhört korkade i att bära stilettklackar när man försöker springa från argsinta dinosaurer (á la "Jurassic World"). Sådant kan lätt ta mig ur filmen då det gör mig smått provocerad. Jag är inte på något sätt någon stilpolis (det vore väldigt mycket hyckleri då jag inte är speciellt modemedveten) men hur snyggt något än är så tycker jag det är konstigt när det är ett så korkat val.
Vi kan ta Trästockfestivalen– vilket skulle kunna kallas ”de felkläddas afton”. På dagen brukar jag gå runt och bli alldeles lycklig av alla unga människor i bohemiska, punkiga eller nätta kläder matchat med blått och tovigt hår. De är så himla fina (förvånansvärt många påminner om den gamla sagofiguren Plupp). Men när det gäller Trästock så vet man att kvällen sällan slutar utan regn, minusgrader och en myggsvärm av bibliska proportioner.
Så på kvällen när samma människor fortfarande insisterar på t-shirt och bara ben och färgen på läpparna börjar anta samma färg som det blå håret – då tycker jag mest att de är korkade.
Visst händer detatt man kan hamna i härligt oförutsedde situationer, lite "hoppsan-hejsan, här hamnade jag i ett skyfall eller på en spontanfest på en fiskebåt iklädd bara kortklänning och klackskor" och visst, då är man ursäktad. Men allvarigt talat, hur ofta händer det egentligen?
Idag börjar Trästock. Klä er vettigt. Jag lovar att ni är fina ändå.