Kato är Astrid Lindgrens onda riddare, men också ena halvan av namnet på Umebandet Katohjärta. På många sätt matchar bandnamnet musiken – melankoliskt och med väldigt mycket hjärta.
Efter hyllningarna av debut–ep: n känns det som att stora delar av musiksverige, i alla fall den indievurmande, hållit andan i längtan efter mer. Och debutalbumet "Inget kommer ordna sig" lever upp till förväntningarna.
Moa Hurtigs röst tränger igenom de tio spåren med en känslosam återhållsamhet som är svår att värja sig emot, ackompanjerat av nostalgidoftande indierock-riff. De avskalade, enkla texterna är på många sätt synonyma med själva termen bra indie – äkta, lite skevt och med svärta. Henrik Oja, som samarbetat med Säkert! på "Däggdjur", har producerat och visst går det att dra paralleller till Annika Norlins sparsmakade, nerviga alster. Hela vägen till Säkert! når dock inte Katohjärta, men å andra sidan, vem gör det?
Trots vissa låtar som drunknar i andra står en sak klar: om de fortsätter göra spår som "Slut" – där rader som "Baby bara vänd dig om" får det att suga till i maggropen – kan de gå hur långt som helst. Allting kommer ordna sig.