"Vallmo".
När Monica Blom berättar om hur hon bestämde sig för att börja måla med akvarell under slutet av 1990-talet låter det så lätt. Hon testade tekniken, vilket funkade oväntat bra, målade några tavlor och fick sedan förfrågan om att sälja en av dem. Svårare än så var det inte och numera är hon konstnär med eget företag på halvtid.
– Det var som att jag bara släppte allt och det bara blev, konstaterar hon.
Monica Blom inflikar även att hon i princip alltid har tecknat och speciellt ansikten, vilket blivit hennes återkommande inspirationskälla. Till utställningen som hon nu ger på Galleri 1 var det dock något helt annat som satte igång kreativiteten.
– Allting började med att jag såg en jätteliten bild på en bur i en tidning. Sedan öppnade den dörrar och jag övergick till människor. Jag använder också väldigt gärna linjer i mina tavlor, berättar hon.
Förutom tydliga svarta linjer är ljusa och ofta pastelliga färger ett kännetecken för Monica Bloms tavlor. Det och hennes fascination för människor.
– Jag vill fånga uttryck och människor i mina tavlor. Det känns nästan som att om jag inte har gjort en människa i mina tavlor att den inte är färdig. Jag vill hela tiden ha ett igenkännande i mina tavlor och söker ständigt efter något.
Händer det att du inspireras av människor eller kanske ett ansiktsuttryck?
– Ja det kan faktiskt hända att jag ser något. Det är alltid vissa saker som inspirerar en men det går oftast inte att ta på utan kommer fram av sig självt.
"Damernas".
"Benspring".
Sökande. "Jag söker som hela tiden efter något när jag målar. Det kan vara ett uttryck eller miner", säger Monica Blom.