Det är bara att hålla upp handen och erkänna; jag har inte sett en minut av detta OS, hitintills. Det har nog att göra med förvärvsarbete kontra de knäppa sändningstiderna, de för mig relativt ointressanta sporterna och att Sverige tycks suga på de flesta av dessa ointressanta sporter.
Annars brukar de olympiska spelen vara den där tiden på en fyraårscykel då intresset för pingis eller curling helt plötsligt tänds och brinner med en nästan blå låga. Så långt som till ett ens flyende intresse för dubbel-trap har jag dock aldrig kommit, oavsett otippade svenska medaljer i grenen.
Vill i och för sig minnas att jag suttit och tittat på Ragnar Skanåker och hans i överkant vältrimmade mustasch koncentrerat skjuta pickadoll, med det minnet är svårt bleknat och ytterst vagt.
Men lite börjar jag ångra min tvärsäkra bojkott till förmån för nattsömn, särskilt när jag hör att simmare tydligen äger. En tar guld och en är subversiv och bidrar till islamiseringen av Sverige. Spännande!
Det sistnämnda är naturligtvis ett påstående från den mer bruna högerkanten och inte något jag själv fått för mig. Tydligen hade Therese Alshammar i huckle tänt fyr i aktertrakterna på en Sverigedemokratisk riksdagsman, så till den milda grad att han misstog en huva för en hijab och att islamiseringen av Sverige för något verkligt och inte bara paranoid skrämselpropaganda.
Förmodligen är hans glasögon färgade just på det sättet att han ser vad han vill se.
Fortsätter OS på detta ofrivilligt festliga sätt så är det kanske dags att ställa väckaren på mitt i natten för att se om någon dressyrryttare råkar spela Cat Stevens till fria programmet och på så sätt hota våra svenska värderingar. Vilka nu de är?
Möjligen att tycka att det får räcka med en påtår? Vore direkt osvenskt med fler än så. Ohult. Fy och usch.
Magnus Eriksson