Utforskande. "Betraktaren ska få känslan av att kliva in i den här världen. Det blir nästan som att byta roller", förklara Paula Urbano. Foto: Emilie Sjölund.
I Museum Anna Nordlanders nya skepnad får besökarna stiga in i en för många okänd värld. Siluetter av dörrar och fotomontage pryder väggarna medan det enda som ger en viss antydan om var man befinner sig är de överdimensionerade texterna "Väntrum" och "Reception".
Det inre rummet visar desto mer vad utställningen handlar om. Där projiceras Paula Urbanos43 minuter långa film om Flyktingen (ett alias för att skydda hans riktiga identitet). En man hon lärde känna när han satt frihetsberövad i flyktingförvaret i Flen.
– Jag ville gestalta hans ovisshet i väntan på besked och besökarna kommer nog också att känna en ovisshet av att gå in i rummen. För man vet inte riktigt vad som ska ske, förklarar hon.
Paula Urbano besökte mannen en gång i veckan under ett års tid, från tiden i flyktingförvaret till deporteringen och återkomsten i hemlandet Iran. Hon jämför honom med den animerade barnfilmskaraktären Donkey Xote, en riddare med gott mod oavsett förutsättningarna.
– För mig var det väldigt rörande att se att han aldrig gav upp och fortfarande inte har gjort det. När han satt i flyktingförvaret så var han hela tiden övertygad om att han skulle få stanna i Sverige. Han kämpade med att hålla uppe modet och det blir en tillvaro som är ganska speciell, berättar hon.
I filmen citerar Paula Urbano också dramatikern Sarah Kanes självupplevda verk "4.48" som gestaltar en psykos och inre kaos.
– Jag fokuserade på kroppsspråk, ansiktsuttryck och tog Sarah Kane till hjälp. Jag är ju konstnär och ville få in det konstnärliga begreppet i filmen, säger hon.
Det tredje rummet har byggts upp vid framsidan av Nordanå och liknar en bunker eller överdimensionerad kub från utsidan. Insidan däremot består av en klaustrofobisk korridor som leder till köket i Flyktingens lägenhet.
– Trots att det är ett väldigt litet kök symboliserar det ändå frihet och trygghet. Just för att det var hans hem här i Sverige, säger Paula Urbano.
Ändamålet med projektet var för Paula Urbano att utforska det mänskliga planet när någon annan har kontrollen över ens liv. Hon vill också lyfta vikten i att de som besöker utställningen ska få tolka den fritt.
– Många brottas nog med känslorna som utställningen framkallar. En del blir ledsna medan vissa blir provocerade. Men jag försöker inte försköna historien eller måla upp bilden av "den stackars flyktingen" utan det är en sanning som aldrig sägs, säger Paula Urbano.
Besökarna kommer nog också att känna en ovisshet av att gå in i rummen.