I korthet
Det måste ha blivit fel. Så tänker jag efter att tidningen ”Empire” haft en omröstning för att kora de 50 bästa Star Wars-figurerna. På 19 plats återfinns nämligen ingen annan än Jar Jar Binks. Alltså inom topp 20.
För er som inte är så Star Wars-intresserade kan jag berätta att Jar Jar är en sorts amfibieliknande utomjordling som pratar bebisspråk med någon form av jamaicansk brytning. Han dök upp i Star Wars-universumet 1999 och vi gick alla kollektivt ihop och avskydde honom.
Härnäst var min tanke att skriva ett stycke om varför han förtjänade all kritik – om än ordet ”bebisspråk” borde räcka. Men det tar stopp när jag börjar läsa lite om karaktären – om hur skådespelaren som stod bakom rösten och rörelserna till Jar Jar Binks mådde så fruktansvärt dåligt på grund av den respons han möttes av. Så istället väljer jag att åtminstonde försöka ta till mig det försvar ”Empire” ger Jar Jar Binks.
De påpekar att han tillhör en gammal skola av slapstick, en sorts utomjordlig mix av Buster Keaton, Harold Lloyd och Charlie Chaplin och menar att han mest troligt inte skapades för oss redan inbitna fans. Istället är han en figur som ska få barn att skratta och mest troligt gör han det också med sitt klumpiga sätt och konstiga talmönster.
Och de gissar på att det är denna nya generation Star Wars-fans som röstat fram honom till denna höga rakning.
Det är ett ganska fint försvar. Till det kan tilläggas att trots att Jar Jar Binks beskyllts för att ha varit den som ”tog död på Star Wars” så mår ju franchisen fortfarande synnerligen väl.
Men nja, jag är ändå inte övertygad om att det är en bra rollfigur. Oavsett de olika skådespelarnas ansträngningar var det helt enkelt dåliga filmer. Det kanske möjligtvis inte är Jar Jars fel, när allt kommer omkring var han ändå inte en sämre rollfigur än Anakin Skywalker.