Foto: Emilie Sjölund.
21 januari 2009. En okänd kvinna vandrar över Liljeholmsbron i Stockholm och drar blickar till sig. Förbipasserande stannar och ringer polisen. Först kommer en patrull, sedan en till och därefter ytterligare en bil. Videon över det hela visar en liten späd kvinna som, enligt poliserna, gör våldsamt motstånd. Hon sätts i handfängsel och körs till S:t Görans psykmottagning. Där gör personal bedömningen att hon befinner sig i en psykos. Kvinnan bältesläggs och medicineras genom sprutor.
Vad som kommer sedan liknar inget annat. Den okända kvinnan, konsteleven Anna Odell, har simulerat en psykos för att belysa svenska psykvården och framför allt S:t Göran. Ett sjukhus hon, 13 år tidigare, har intagits på efter en skrämmande lik händelse som den iscensatta.
Handlingen är en del av hennes examensprojekt och räknas i dag som en av Sveriges mest uppmärksammade konstverk. Dåvarande överläkare vid S:t Göran polisanmäler Anna Odell och fördömer hennes agerande. Ett mediedrev följer då kritiker menar att sjukhuset brutit mot sekretesslagen, Anna Odell utpekas som skurk för att nästa dag vara hjältinna.
Sju år har hunnit gå och känslorna till verket har knappast svalnat. Fortfarande råder delade åsikter och ett starkt motstånd. Men även de som påhejar agerandet.
När konstverket ”Okänd, kvinna 2009–349701” nu sammanfattas är det mediebevakningen, genom tidningsurklipp, polisförhör och Anna Odells egna kortfilmer under bland annat omhändertagandet som visas.
Besökare möts av tidningsurklipp i kronologisk ordning. Från nyheten om att en konstnär "villfarit" psykpersonal till att dåvarande överläkare, Anna Odells främsta motståndare, ber om ursäkt på sitt sätt. Rubriker med hårda ord dominerar. Kritiken från journalistkåren förtjänar ifrågasättande då Anna Odell gjorde det svenska medier sällan gör numera – satte sig själv i en situation för att undersöka ett påstående.
Det Anna Odell ville uppmärksamma var människan kontra psykvården och samhällets syn på psykiskt sjuka. ”Okänd, kvinna 2009–349701” gör till viss del det, men i ljuset hamnar främst allt det som kom efter. I stället blir utställningen ett sätt för oss att se tillbaka på diskussionen och inse att ingens åsikter egentligen borde ha spelat någon roll för vad verket vill säga. Det vi betraktare ska ta till oss är Anna Odells avsikter.
Sju år har hunnit gå och känslorna till verket har knappast svalnat.
Foto: Emilie Sjölund.
Invigde. På grund av flygstrejken kunde Anna Odell inte medverka vid vernissagen, som i stället invigdes av Anna-Lena Lundmark, konst- och kulturutvecklare, och kulturnämndens ordförande Emilia Hallin. Foto: Emilie Sjölund.
Del av utställningen. Anna Odell i bältessäng – en av flera videprojektioner i ”Okänd, kvinna 2009–349701”. Foto: Emilie Sjölund.
Foto: Emilie Sjölund.