Personkemin mellan poliser som paras ihop för att lösa ett brott bär många deckare framåt. Den sätter krydda på handlingen som genast blir mänskligare, vilken ondska man än möter. I Karin Slaughters ”Fraktur” är det Faith Mitchell, polis, som tvingas jobba ihop med agenten Will Trent, en annorlunda figur som går sina egna vägar. Han får många ovänner inom Atlantpolisen.
Romanen har en våldsam inledning, saker händer slag i slag när en mamma till en tonårig ficka kommer hem och upptäcker att fruktansvärda saker hänt. Hon förvandlas till en tigrinna och kastar sig över inkräktaren och stryper honom. Här kommer Will och Faith in i hemmet som vittnar om överflöd. Mamman är en attraktiv blondin, pappan en ovanligt obehaglig översittare.
Två tonåriga tjejer i härvan går på en skola för rikas barn, för dem handlar det om att passa in, med pilates, nya bilar, ekologiska kläder och glänsande Iphones.
Agenten Will Trents akilleshäl är att han är dyslektiker, likafullt är han en skicklig utredare. Men hans beteende förbryllar omgivningen. Han har en knepig bakgrund, lika hemlig den.
Karaktärerna är mycket speciella, stämningen på mordroteln maskulin och fördomsfull. Chefen Amanda är avskydd och invektiven haglar när hon inte är närvarande. Men hon är en stjärna och går segrande ur sina strider.
”Fraktur” är i samma höga klass som föregångarna, ”Den goda dottern” och ”Bilden av henne”.