Nu är han tillbaka – mindre än någonsin. Men samtidigt tuffare än någonsin. Det handlar om Marvels seriefigur Ant-Man som inte bara kan bli liten som en myra – han kan dessutom kommunicera med dem och använda dem i sitt arbete för att stoppa en superskurk.
Fast nu gick jag egentligen händelserna i förväg. För det här är berättelsen om Scott Lang, en gentlemannatjuv, som hamnar i superhjältefacket.
Han kommer i kontakt med forskaren Hank Pym - en man som dragit sig tillbaka för att hans experiment inte ska hamna i fel händer – det vill säga vapenindustrin. Han är ju dessutom den ursprungliga Ant-Man.
Han har samtidigt en lärling, Darren Cross, som gör allt för att följa i sin mästares fotspår – om än det går med myrsteg till en början.
Men när Darren Cross hittar en lösning så blir situationen akut – nu måste Hank Pym ordna fram en ny Ant-Man och det illa kvickt. Och som du säkert förstår hamnar kostymen hos Scott Lang.
Rent innehållsmässigt är det här ganska likt många andra filmer i genren.
Däremot är det alltid lika kul när hjälten inte är så där vansinnigt seriös. Scott Lang bjuder på många skratt med sina retsamma kommentarer.
Paul Rudd passar dessutom perfekt i rollen. Han har den där charmen som behövs för att han ska kännas som en good guy, trots den kriminella bakgrunden. En tummeliten superhjälte.
Scott Lang har dessutom några medhjälpare, nu tänker jag på mänskliga sådana, som har glimten i ögat. Framförallt då Luis som spelas av Michael Pena.
Det känns också bra att kvinnan i sällskapet, Hope, har en roll som tillför handlingen en hel del. Hope (Evangeline Lilly) , som är dotter till Hank Pym, vill inget hellre än att själv bli en efterföljare till sin mor, känd som Wasp, och utan att avslöja för mycket så kommer en sekvens i samband med eftertexterna att öppna för en uppföljare.
Sedan är det fantastiskt att se alla dataanimerade myror som är så gulliga. Men där får jag mothugg av min juniorrecensent Uma som inte alls gillar de små krypen. Däremot är vi överens om allt annat.
Han har den där charmen som behövs för att han ska kännas som en good guy, trots den kriminella bakgrunden.