Jag håller på att förgås i värmen. Riktigt så att jag håller på att gå under och upphöra. Det är tufft. Det är kämpigt. Det är svårt. Ni förstår, jag försöker nämligen så länge det är möjligt att inte bära shorts, eller kortbyxor som vissa säger. Det är en minst sagt svettig kamp. Och inte alltför sällan har jag tvingats vika ned mig och klä mig i detta förhatliga plagg. Kortbyxor. Eller shorts som det också heter.
Nåja, hur tufft det än är så är det ingenting mot vad min fem månader gamla son och tio år gamla hund tvingas genomlida. Dom flämtar i takt med varandra i värmen. Sonen vill inte sova och jycken låter som att han ska kasta in handduken vilken sekund som helst. Det är också tufft, kämpigt och svårt. Men tack och lov för en källare som håller ungefär 20 till 21 grader i alla lägen. Där spenderar vi mycket tid.
Sedan har vi det här med skivsamlingen. Varje dag oroar jag mig något kusligt över hur värmen kan påverka mina välsorterade vinylskivor. Ibland vaknar jag med ett ryck mitt i natten, med svetten som en klibbig hinna runt hela kroppen, och får panik över att någon skiva kanske blivit krokig i värmen. Än har det tack och lov inte hänt. Och samlingen står på behörigt avstånd från närmaste fönster där solen kan stråla in sina skivsamlingshatande strålar. Men med inomhustemperaturer som stundvis går över 30 grader är oron ständigt närvarande. Ni vet vid det här laget att det är tufft, kämpigt och svårt. Men vi kämpar på.
Vi får hålla tummarna för att värmeböljan snart släpper sitt grepp. Sedan om det är klimatförändringar, djävulen som vunnit den slutgiltiga striden, guds straff mot mänskligheten eller bara en ovanligt varm sommar låter jag andra diskutera och ta ställning till. Allt jag vet är att jag gillar hösten bättre. Då man kan ha långbyxor, skjorta och man behöver inte oroa sig för en smält skivsamling.