Och nu till tiotusenkronorsfrågan: Vad är det som händer inom politiken i Skellefteå?
En rad toppolitiker har tagit några kliv tillbaka, eller aviserat att de kommer att lämna politiken i samband med höstens val: det förra socialdemokratiska kommunalrådet Bert Öhlund och hans partikollega Harriet Classon, Folkpartiets gruppledare Håkan Lindh, Kristdemokraternas gruppledare Maria Wiksten, Miljöpartiets språkrör Maalin Wikström (slutar) och Rune Wästerby (tar några kliv tillbaka) och nu senast Vänsterpartiets färgstarke gruppledare Hans-Eric Wallin.
Hur det kommer att påverka politiken i Skellefteå är svårt att säga. Det är ju inte vilka politiker som helst som lägger av, eller intar mer undanskymda roller.
Men några närmar sig den åldern då det börjar bli dags att dra sig tillbaka, andra har insett att livet består av annat än politik, med sena kvällar och massor av material att läsa in sig på. Därtill har det offentliga debattklimatet hårdnat, det är bara att läsa tidningarnas kommentarsflöden för att inse att så är fallet. Och då är tidningarna långtifrån värst … Att ständigt vara påpassad, ständigt bli granskad och hela tiden bli ifrågasatt av sina meningsmotståndare tar på krafterna.
Nu senast var det Vänsterpartisten Hans-Eric Wallin som meddelade att motorcykeln och trädgårdsarbetet känns viktigare än politiken. Skrev tidigare att han var färgstark, och det är han, både på ett och annat sätt. Han var färgstark som politiker och alltid iklädd en röd skjorta i ungefär samma färgskala som Sovjetunionens flagga.
Kanske inte kommunfullmäktiges främste retoriker, men trogen sina ideal. Rak i ryggen som en flerhundraårig rysk fura stod han i talarstolen och tog strid för högre skatter år efter år. Det var ingen politiker vars åsikter jag delade, och han delade inte mina, så det gick väl på ett ut, men det är en politiker jag alltid haft väldigt stor respekt för, just därför att han var så trogen sina ideal.
Förhoppningsvis innebär generationsskiftet inom politiken i Skellefteå att den förbättring av debattklimatet som påbörjades när den här mandatperioden tog sin början kan fortsätta. Några gamla trätobröder och -systrar försvinner ju. Tuffa, men samtidigt justa tag, är någonting som alla vinner på.