Skådespelare:Peter Magnusson, Hanna Alström, Sandra Huldt, Julia Ragnarsson med flera. Regi:PeterMagnusson och Martin Persson.
Peter Magnusson kan vara rätt rolig när han får de rätta rollerna.
Men när han själv gör film och dessutom ger sig själv alla tre huvudrollerna då blir det bara för mycket.
Jag har faktiskt problem med att stanna i biosalongen. Hade det inte varit mitt jobb hade jag förmodligen gått i protest mot att det är så uselt dåligt.
Det handlar om tre killar som i samband med studenten fick sina liv dokumenterade. Nu återvänder filmaren för att skildra hur de tre männen utvecklats.
Steven är den som aldrig växt upp utan fortsatt att festa sig genom livet. Men så blir han flickvän med barn och han bestämmer sig för att bli en ”riktig” pappa.
Anders är karriäristen som jobbar på bank, har villa, barn och ett på ytan lyckligt liv. Men en dag förändras allt – han får sparken.
Kenneth är läraren som är så osäker på sig själv att han inte ens vågar berätta för sin bästa vän att han är kär i henne.
Sedan får vi följa de här tre männen, som alla spelas av nämnde herr Magnusson, och jag vet inte riktigt vad den ska säga oss.
Kanske att mansrollen är besvärlig för medelålders karlar? Kanske att det är dags att ta ansvar för sina handlingar? Eller kanske rent av att alla män i grunden är olyckliga?
Hur som helst, jag skrattar en enda gång under filmen och det är typiskt nog en av tjejerna i filmen som yttrar den kommentaren.
För annars är det bara sorgligt och Peter Magnusson är så självupptagen gånger tre att jag till slut hoppas att filmen ska avbrytas för reklam. Och då har det gått långt.
Har jag då inget positivt att säga? Ja, det skulle vara att Julia Ragnarsson är duktig i rollen som Carola. Annars är det överkorsat över hela linjen.
ROGER LINDSTRÖM
