Google letar sig in i fler delar av livet, med en ny speltjänst.
I veckan fick jag sätta tänderna i Stadia, Googles molnbaserade speltjänst. Det enda som krävdes för att börja strömma spel var en stabil internetuppkoppling, en webbläsare och så förstås överlåtandet av min eviga själ.
Det är hyfsat magiskt, att kunna strömma ett spel i 60 fps och uppskalad 1080p via wifi, trots att man spelar ett helt våningsplan från sin router hundratals mil från servern där spelet körs. Än så länge går det inte att spela något som kräver precision. Input-lagget är alltför märkbart, även om man kopplar via kabel. Än så länge är det dessutom bara de som förbokade tidigt i somras som fått tillgång till sina konton, så man kan väl nästan betrakta upplevelsen som beta än så länge.
Vad jag är extremt peppad att följa är konceptet som Google kallar "negativ latens". Det är en samling verktyg för att minimera olika typer av upplevt lagg. Ett sådant verktyg är att helt enkelt ha serverhallar typ överallt, så att alla alltid har hyfsat nära till servern där spelet körs, ett annat är märkligt nog att kasta fler frames mot användaren när ett tapp i uppkoppling registreras. Men det mest spännande av dessa verktyg är att via maskininlärning förutspå hur användaren ska bete sig och "förspela" innan användaren själv gjort det, och på så vis bygga upp en buffert. En simpel form av denna teknik har funnits länge och var revolutionerande för online-shooters på Quake-tiden.
Google själva tror att Stadia kommer kännas rappare än andra lokalt körda alternativ redan efter ett till två år. Med en av världens mest väletablerad digitala infrastrukturer låter det inte osannolikt. På sikt kan detta bli vad Spotify och Netflix varit för sina respektive branscher. Bara jobbigt att Google ska ta och äga ytterligare en aspekt av ens liv och leverne.
Säger väl bara ggwp, Google.