WHO ser symptom – inte orsak när det handlar om skärmtid.
Hejsan, jag heter Theodor och jag är förvirrad och upprörd. Låt mig förklara varför. Ett par kurskamrater håller på att gå genom den forskning som ligger bakom Världshälsoorganisationens, WHO:s, riktlinjer för barn under fem år kring stillasittande, rörelse och sömn från i fjol. Mina kurskamrater är techno-optimister och är således kritiska till de riktlinjer som WHO föreslår, som kraftigt begränsar tiden som ett barn under fem bör sitta stilla framför en skärm.
Kortfattat säger rapporten att barn måste röra sig mer, sova längre och sitta stilla mindre. Särskilt små barn.
Det som inte är rörelse är stillasittande. Under den vinjetten faller mycket: allt från att sitta fastspänd i vagn, i ett bärsele, framför en tv – ja, till och med trollbunden av en bok.
Och det är här min förvirring dyker upp. Det känns så fruktansvärt barockt att kategorisera ett barns dag på det här sättet. Skärmen är ju bara ett medium och att interagera med en skärm en slags aktivitet. Det kan ju ta många olika former, likt allt annat: vi sitter stilla när vi ser på tv och när vi läser, vi rör oss när vi kör "Dance Dance Revolution" och när vi dansar bugg.
Det finns såklart saker med skärmar som är dåliga för vår fysiologi: blått ljus triggar dygnsrytmskärnan i hypotalamus = dåligt; vi fokuserar onormalt mycket på ett objekt väldigt nära våra ögon = dåligt; vi får problem med hållningen på grund av bristfällig ergonomi kring skärmen = dåligt. Och så vidare.
Jag delar inte skälen till mina kamraters upprördhet. Jag är förmodligen lika livrädd som WHO inför utvecklingen. Det känns bara så kontraproduktivt att inte tydligare precisera att stillasittande inte är lika med skärmtid. Mest upprörd blir jag över hur man kan presentera en rapport om överdrivet stillasittande, skärmtid och sömn utan att adressera elefanten i rummet: beroendeframkallande underhållning som är så optimerad att det inte går att slita sig, vare sig man vill eller inte, gammal som ung.