Vad gör man när barnen upptäckt tv-spel?
Okej. Mina barn har börjat spela tv-spel. Vad händer nu?
Det är inte så att jag har förbjudit mina barn att spela tv-spel tidigare. De har haft spel på läsplatta och de har testat lite olika plattformsspel på konsolen hemma. Det är däremot inget jag eller min hustru har uppmuntrat.
Många bekanta med äldre barn målar upp skräckscenarion med Fortnite och League of Legends, där barnen inte vill göra något förutom att spela. Alltså inget annat, alls. Och gosse, kan jag relatera. Min åsikt är att människan helt enkelt inte är gjord för att stå emot sådan enkel tillfredsställelse, det går emot hundratusentals år av evolution! Säkrast vore att denna typ av underhållning reglerades.
Sedan om man ska vara helt ärlig så har mina barn också varit totalt värdelösa på "vanliga" tv-spel. De har varit så bortskämda med pekskärmar att de liksom inte fattat konceptet med en spelkontroll som mellanhand. Och det som är för svårt är också för vissa barn för tråkigt.
Så, vad var det som förändrades för mina barn? Jo, en läslovsläxa. Min äldsta dotter fick en läxa – hennes första någonsin, faktiskt – och hon var bortom peppad. Det var ett bingo och eleverna skulle kryssa alla rutor för att få ett pris av skolbiblioteket. För att få bocka en ruta var man tvungen att läsa på olika unika ställen eller vid olika unika tillfällen. En sådan var ”Läs före du spelar tv-spel”. Jag överhör dottern prata med lillebror om läxan: ”Det är min läxa. Jag måste spela. Kolla här. Det är del av min läxa att spela tv-spel.”
Läsa gjorde hon redan innan. Efter läslovsläxan har hon fått ett till (och någorlunda konkurrerande) intresse. Hon tog läxan på väldigt stort allvar och spelade Paw Patrol-spelet de har i flera timmar. Alltså, jag fattar hur läxan var tänkt men KOM IGEN! Och hon drog med lillebror också.
Så nu måste vi i vårt hushåll också införa rutiner för tv-spel, köra vartannat liv, skärmtid, bara på helgerna, och så vidare. Thanks, I hate it!