Vilken ålder är lämplig att börja läsa Harry Potter, egentligen?
Alltså, någon med äldre barn får gärna upplysa mig, men hur i allsin dar bär man sig åt för att få sina barn att fastna för det man vill att de ska fastna för? Jag tror nämligen att jag redan förstört en hel magisk värld för min äldsta dotter.
Hon är sex år och vi läser allehanda barnlitteratur varje kväll. Det är böcker med varierande kvalité. Så pass varierande kvalité jag kanske, bara kanske, råkade införskaffa jubileumsutgåvan av "Harry Potter och de vises sten" i början av sommaren. Eller råkade och råkade. Jag har försökt peppa äldsta dottern i ungefär två år, när jag gjorde ett första tafflande försök. Då var det uppenbart för tidigt, vilket min hustru var noggrann att poängtera då och gladeligen har upprepat därefter. Efter det har jag istället valt att nu och då lämna små intressegäckande munsbitar från Harry Potters värld. Och visst spetsar dottern öronen, men hon är också ganska tydlig.
”Pappa, kanske när jag blir lite äldre. Jag är fortfarande för liten.”
Visst, Harry Potters föräldrar blir brutalt mördade redan i första kapitlet och så blir Harry förpassad till ett skyffe under trappen hos sin hemska moster med familj. Jag försöker förklara för dottern att det kan vara nyttigt att få skymta hur det kan vara att leva i ett hem som på riktigt är orättvist, istället för de mildare orättvisorna i familjen Ekenstedt – alltså typ vem som fick den lila talriken eller vem som får sitta i mitten i bilen.
Vi läste tre kapitel, men därefter blev det stopp. Hon hade rätt, hon är för liten. Nu har vi återgått till "Handbok för superhjältar", "LasseMajas detektivbyrå" och "Ninja Timmy".
Själv var jag väl typ tolv när jag läste första boken, så jag får väl försöka igen om ett par år. Och jag kanske bör göra samma sak med magickorten som jag gett till min fyraåriga son. När man tänker efter kanske det mest effektiva egentligen är att inte introducera dessa saker överhuvudtaget, utan istället låta barnen själva (med hjälp av lite effektiv manipulation) närma sig dessa intressen.
Eller så kanske man bara ska låta barnen välja själva (funkar detta?) och bara acceptera att det kanske inte blir Potterheads och magicnördar av barnen utan istället hockeyspelare och musikfantaster. Funkar ju det också.