Nimrat Kaur spelar Ila i den finstämda indiska filmen ”The Lunchbox”.
Det är inte varje årvi får se en indisk film på Skellefteås biograf. Och det tog tid för ”The Lunchbox” att hitta hit.
Ungefär lika svårt som när Ila skickar en lunchlåda till sin man på jobbet med ett system som transporterar maten genom Bombays myllrande gatuliv.
Och det blir aldrig fel, det har till och med drottningen av England konstaterat.
Men likafullt hamnarIlas fantastiskt tillredda rätt hos en helt annan man. En grinig gammal gubbe, Saajan, som inget hellre vill än att bli lämnad med sina siffror på jobbet.
Ila och Saajan börjar skicka brev till varandra med lunchlådan och en osannolik vänskap tar sin början.
För det här handlar om två ensamma och olyckliga människor som på olika sätt förlorat de så viktiga värden som behövs för ett lyckligt liv.
Ila har en ständigt frånvarande man, Saajan är änkling sedan några år tillbaka.
Det här är verkligenen film som ger hopp. En berättelse som visar hur viktigt det är med att kunna prata, att få lyssna på andra människors problem och därigenom väcka sin insomnande empati.
Jag ska absolut inte berätta hur det slutar. Fast jag kan lova att du kommer att lämna biografen med ett leende på läpparna och må bra.
Jag gillar också skådespelarna. Irrfan Khan ger verkligen sin roll (Saajan) en fin lyster. Jag riktigt känner hur det under den bittra ytan finns ett gott hjärta.
Nimrat Kaur här precis lika bra som Ila. Det är speciellt roligt att följa hennes konversation med en äldre grannkvinna kallad Auntie.
Jag måste ocksånämna Nawazuddin Siddiqui som spelar Shaikh som ska ersätta Saajan när han går i pension.
Han känns precis så där artigt jobbig till en början men allt eftersom förstår vi att det är en människa som verkligen bryr sig.
Du kommer dessutom att bli osannolikt sugen på indisk mat. Det är nästan så man känner de härliga dofterna från lunchlådan.
