Foto: ADAM IHSE / EXPONERA.
På Thåströms åttonde studioalbum som soloartist, "Den morronen", känns punken långt borta. Även om vissa inslag rent musikaliskt kan kännas igen från tiden i exempelvis Imperiet. Istället är det hans mer balladiga(?) sida, signumet för solokarriären, som regerar.
Redan på första spåret, "Gräsfläckar", sätts tonen för skivan. En ömsint låt om en varm sommardag då gräset lämnade ifrån sig fläckar på en klänning. Thåström verkar nykär och problemfri. Det ömsinta och varma löper likt en röd tråd genom hela albumet och det är i princip omöjligt att inte se skivan som en kärlekshyllning.
Thåström är inte precis en person med ett behov av att prata ut hos journalister, utan sparar istället sina stunder ur livet, i alla färgskalor, till låttexterna. Ett klokt val. För resultatet blir en personlig stund med en annars så hemlighetsfull man.
Vid första genomlyssningen kan spåren på "Den morronen" upplevas hårdare och mörkare än vad de gjorde på exempelvis hyllade "Beväpna dig med vingar". Men texterna viskar något annat. Thåström verkar ha hittat fram till en ny fas i livet och som lyssnare går det inte att göra annat än att beundra sättet han porträtterar detta på.