Rapahael och Leonardo är två Ninja Turtles. Här i samspråk med April (Megan Fox).
De så modiga sköldpaddornaRaphael, Michelangelo, Leonardo och Donatello är tillbaka som filmhjältar.
Kanske saknad av några, men jag kan inte direkt påstå att jag tillhör den kategorin.
Jag hade med andra ord inga som helst förväntningar inför den här nyinspelningen och ändå lämnar jag biosalongen med en besviken suck.
För det här är inte bra. Obefintlig handling, massor av actionscener som inte tillför någonting och en Megan Fox som i rollen som journalisten April mest springer omkring och försöker få lockarna att ligga rätt.
Nu ska ingen troatt jag är ensam om att tycka så. Min juniorrecensent Uma var om möjligt ändå mer besviken. Och argumenten var precis samma som mina, framförallt att manuset egentligen inte har någon röd tråd.
Jag kan ändå förstå att det finns någon som av nostalgiska skäl vill se de ninja-tränade och genetiskt förändrade sköldpaddorna rädda världen från det avskum som bara är ute efter makt och pengar.
Men inte ens den i vanliga fall så obehagliga Shredder, sköldpaddornas dödsfiende, är speciellt skrämmande.
Här har han utrustats med en förpackning värdig Iron Man och det är inte direkt vad han står för i mina minnen.
Finns det då ingentingsom det är värt att vara positiv över? Ja, det finns några sekvenser när de muterade ninjorna är riktigt små och söta och till och med deras läromästare, råttan Splinter, skulle kunna platsa högt upp i en gullighetsbarometer.
Men det kanske inte är meningen med den här typen av film?
Det görs också några försök till roliga kommentarer men det känns också mest som ett sätt att fylla ut tiden. Så det här känns verkligen som en onödig nyinspelning.
