Det ska bli spännande att se vad arkitekterna hittat på. Jag har ännu inte haft tid att kika på utställningen då jag fick barn i onsdags. Men snart nog. Och som sagt: Det ska bli sååå spännande att se allt bra, men också allt dåligt. Eller inte nödvändigtvis dåligt, bara det som är lite bananas. Egentligen är det faktiskt synd att man efter en tävling inte kan plocka lite av det bästa. Ta några crazy bananer och sätta på toppen av det modesta lagom-bygget.
Jag har aldrig varit emot ett nytt kulturhus. Klart vi ska ha ett kulturhus värt namnet. Skellefteå behöver hänga med i svängarna om barnfamiljer och annat gött ska flytta hit. Men jag som utböling har alltid varit för ett utbyggt Nordanå som kulturhus. Nordanå som det ser ut och ter sig under Trästockfestivalen, revyn, julmarknaden och andra evenemang som drar storpublik. När jag kom till Skellefteå och gick Scenografiskolan år 2000 så låg den på Nordanå. Det var liv och rörelse. På så sätt har Nordanå alltid legat mig varmt om hjärtat. Jag har också sörjt att dess potential inte setts av stadens invånare. Man tar Nordanå lite för givet.
Nu när man har fått se stadsplaneringen så förstår jag att Nordanå aldrig skulle ha haft en chans trots mina fantasier om en fast utomhusscen, utbyggd teaterdel etcetera. Nya stadsplaneringen kräver en bro och ett kulturhus för att bli komplett. Och det ser onekligen bra ut. Men vad händer med Nordanå? Man blir lite orolig för sitt hjärtebarn. Expolatoriet känns ju prima. Att behålla det som redan finns är A och O, samt att fylla tomrummet efter det som drar… men räcker det?
Jag har en plan. Nordanå ska bli det coola alternativa i stället. Där de riktiga sakerna händer. Nya kulturhuset kommer säkerligen att bli ett Fort knox (amerikansk militärbas, reds. anm) där en vaktmästare med maktbehov håller hårt i magnetkorten. Nordanå ska bli tvärtom. Friteatergrupper, allehanda konstnärer och filmare ska frodas och gro i resterna av det plundrade grönsakslandet. Hoppas hoppas!
Ted Kjellsson