Inne i kulturskolans korridorer studsar stämningsfull körsång mot väggarna. I stora salen sitter hela kammarkören med körledare Leif Åkesson i mitten. Ögonen vilar på notbladen, och koncentrationen bryts av med skratt och omtagningar.
– Vi testar en gång till, säger Leif Åkesson och trycker ner pianotangenterna.
Under hela hösten har kören övat inför dubbelkonserterna som äger rum i helgen. På lördag intar Skellefteå kammarkör tillsammans med kammarkören Sångkraft Umeå, för att på lördag avrunda med en konsert i Sankt Olovs kyrka i Skellefteå.
Verket de ska framföra är inget mindre än en mässa signerad den schweiziske tonsättaren Frank Martin och beskrivs som ett av de svårare att sjunga.
– Det är en mässa för dubbelkör, och det är minst åttastämmigt men oftast mer. Mässan är harmoniskt, full av svåra ackord och väldigt rytmisk. Och när många människor ska sjunga rytmiskt kan det lätt bli fel, så det krävs mycket övning, säger Leif Åkesson.
Mässan skrevs mellan 1923 och 1926, men framfördes för första gången 1963. Frank Martin tyckte nämligen främst att det var en angelägenhet mellan honom och gud.
– Jag skulle säga att verket innehåller väldigt mycket känslor. Eftersom det är en mässa innehåller den allt från förbarmande, glädje och återuppståndelse. Och det känns och hörs i musiken, säger Leif Åkesson.
Trots att verket är svårt för körerna att framföra är det ingenting som publiken kommer märka av, menar han.
– Det här är svårt, men upplevs som väldigt lättlyssnat. Om man tittar på tonspråket så så är det väldigt modernt, trots att det skrevs 1922. Och inte jobbigt modernt utan härligt med småjazziga harmonier, säger Åkesson.
Thomas Ljungblad är en av de som sjunger i kammarkören, och han håller med.
– Det är en utmaning, men det är ingenting jag tror publiken kommer märka av. För dem kommer det bara vara en svängig och mäktig upplevelse, säger han.