Kylan som hållit i sig hela veckan biter sig fast även under fredagskvällen och kanske är det också därför publiken lyser med sin frånvaro när Agnes stiger upp på torgscenen en minut över utsatt tid. Torgcenen är kvällen till ära pyntad med en backdrop som ser ut att vara köpt i närmaste hippiestånd på festivalområdet. Men trots kylan och att huvudpersonen själv snarare är klädd för en varm klubbnatt inleder hon starkt. Första numret är "All i want is you" och några entusiastiska fans står längst fram och hoppar i takt med musiken.
Allt är superproffsigt producerat och spelningen utstrålar en bladning mellan ett nummer från Melodifestivalen och en mellanakt på en MTV-gala. Med andra ord så har mycket hunnit hända sedan Agnes kammade hem segern i tv-programmet "Idol" år 2005. Och det är inte för inte som hon är den enda vinnaren av det olycksdrabbade programmet (i alla andra fall har vinnaren glömts bort medan tvåan fått framgångar) som det gått bra för. Hennes röst är fantastisk, likaså scennärvaron och hennes proffsiga artisteri når ända ut i finger- och tåspetsarna. Med sig på scen har hon även stylade körsångare som lika gärna kunnat vara kvällens stjärna (den ena av dem är ingen annan än tidigare Skelleftebon Emelie Fjällström) och musiker samt en påkostad ljusshow. Agnes hinner dessutom med ett klädbyte, vilket inte är illa med tanke på att spelningen är knappt en timme lång. Möjligheternas torg har nog aldrig tidigare, och kommer knappast på ett bra tag, att ha lika mycket amerikaprodukt på besök. För Agnes är trots allt den enda Idol-vinnaren som hittills fått stora internationella framgångar och lanserats i USA och därmed blivit skolad i artistlivet där.
Givetvis låter det bra, riktigt bra, men undertecknad kan inte heller låta bli att tappa intresset efter sisådär 20 minuter. Trots låtar som "Release me", "Right here, right now" och "On and on". Det blir helt enkelt för opersonligt och enformigt. Kanske är det också därför övriga i publiken verkar minst lika svårflörtade (bortsett från de mest hängivna fansen längst fram då) eller så är det kylan. För inte ens Agnes själv, som dansar och gör sitt allra bästa, verkar ha någon värme i kroppen, och uttrycker vid ett tillfälle: "Skellefteå det är så jävla kallt, kan vi inte dansa lite?". En önskan som fick ett rätt så hyfsat gensvar.
Trots kylan och att huvudpersonen själv snarare är klädd för en varm klubbnatt inleder hon starkt.